Surt i surkålslandet – Lausitz marathon

banner_lausitz-marathon
Efter väderdebaclet i Spreewald och gav sig klubbens långåkare i kast med ytterligare ett lopp i Mitteldeutschen Skating Cup. Zoran summerar här sina upplevelser från det 8e Lausitz marathon:

Lausitz marathon hålls på en motorbana cirka 12 mil söder om Berlin. Banan är oval med längden 5,714 km och loppet körs i sju och ett halvt varv.

Tävlingen gick av stapeln söndagen 15 maj 14:30. Eskil, Michael och jag (Zoran) hade bestämt oss för att åka dit. Tyvärr blev Eskil sjuk natten till lördagen och kunde därför inte följa med vilket var tråkigt, framför allt då flygbiljett och boende i Berlin redan var bokat och betalt.

Vädret var väldigt ostadigt och vi spekulerade en hel del kring de olika väderprognoser vi kunde hitta på Internet på vägen ner till Lausitz. Väl framme drygt en och en halv timme innan start var det soligt och 15 grader och även om det blåste friska vindar så verkade det kunna bli en trevlig tävling.
En timme innan start började vi värma upp med lättare jogg och passade även på att reka banan. Uppvärmningen fick dock ett abrupt slut då svarta moln plötsligt tornade upp sig från väst. Blåst och regn gjorde att vi fick smita in i bilen.

Lausitz-marathon_2016

Det blev ett häftigt oväder med inslag av hagel, mycket regn och väldigt hårda vindar samt något vi trodde var åska. Efter 15 minuter hade ovädret bedarrat och vi kunde fortsätta vår uppvärmning då med endast 30 minuter kvar innan start. Då vi klev ur bilen blev vi tillfrågade om kunde hjälpa till med att flytta på ett montertält som hade flugit (?!) iväg några meter och landat mitt bland/på några parkerade bilar några meter från vår egen hyrbil. Det var alltså detta vi hade hört som vi trodde var åska! Solen började åter titta fram och vindarna hade mojnat en aning.
Med mindre än en halvtimme till start blev det plötsligt väldigt stressigt med uppvärmning och montering av nummerlappar och chip och vi hann precis komma in på banan och ansluta till klungan som blev eskorterad av en motorcykel till starten. Banan var ganska blöt men ändå förhållandevis ok att åka på trots avsaknaden av regnhjul. Både Michael och jag hade Atom Boom och var positivt överraskade över att de fungerade så pass bra som de gjorde.
Vid starten blev det ganska snart olika klungor varav den snabbaste försvann ganska snabbt. Jag och Michael hamnade i vad som troligtvis var den tredje klungan och vi var uppskattningsvis 15-20 personer. När vi åkte norrut fick vi ganska god medvind och hastigheter mellan 33-38 km/h. I norra delen av banan svänger det 180 grader i en stor kurva och där fanns en mindre skogsdunge på insidan av kurvan vilket resulterade i otroligt hal asfalt på grund av nedfallen pollen/grönska. När vi sedan åkte söderut möttes vi av en ganska hård motvind och hastigheten sjönk till 24-28 km/h.
Vid andra varvet hade sol och vind gjort att banan började torka upp en aning men den glädjen blev kortvarig då det i tredje eller fjärde varvet började regna häftigt igen och vindstyrkan tilltog rejält. Fortfarande gick det förvånansvärt bra och fort i medvinden norrgående men vid vändning och färd i södergående riktning var det bitvis helt hopplöst att ta sig fram och efter ett tag var vi helt genomblöta av regnet. Jag och Michael höll oss långt framme i klungan och var med och drog ganska ofta. Något vi kunde notera var att när man dragit klart och gick åt sidan var det sedan väldigt svårt att komma in i klungan igen då man helt enkelt inte blev insläppt. Något att träna på kanske?

Efter ca två och en halv mil släppte Michael klungan. Själv höll jag mig i täten då jag var rädd att klungan skulle delas och jag då skulle hamna i den bakre klungan. Vid det här laget började diverse krämpor som värkande korsrygg och stumma lår göra sig påminda.

När det var 5 km kvar av loppet blev jag inblandad i lite tumult vilket resulterade i en mindre olycka där en kvinna framför mig ramlade. Jag saktade in för att se hur det gick med henne och kunde konstatera att hon inte verkade vara skadad. Under tiden hade klungan hunnit iväg och det blev en lucka på ca 50-75 meter som jag tyvärr absolut inte hade kraft att hinna ikapp. Istället blev det soloåkning in till målgång och en och en halv minut sämre tid då det är märkbar skillnad att åka i klunga, speciellt när man är rejält trött.

Michael kom in på tiden 01:32:37.133 vilket resulterade i en tredjeplats i hans åldersgrupp (42 totalt). Själv kom jag in på tiden 01:27:55.780 och tionde plats i min åldersgrupp (37 totalt). Vi var ute efter betydligt bättre tider men rådande omständigheter grusade våra förhoppningar.

Sammanfattningsvis tycker vi att det var värt att delta i den här tävlingen då asfalten var bra. Banan är trygg att åka på då det inte finns några hinder eller andra farliga situationer som kan uppstå och med rätt väder kan den vara snabb. Vill man prova ett marathon men tycker det känns osäkert i stadstrafik är den absolut värd att prova.

Våra kostnader för resan per person:

Flyg ca 1800 Boende 300

Hyrbil inklusive drivmedel och försäkring 850

Startavgift 470

Totalt ca 3500