European championships for Masters 2014 in Geisingen

Björn Drakenward

Johan Magnius, Lars Henriksson och undertecknad åkte EM maraton 2014 för masters i Geisingen.

Geisingen ligger ca 100 km norr om Zurich i södra Tyskland. I den lilla byn har en förmögen privatperson byggt upp en fantastisk inlinesanläggning med en inomhushall för en 200 meters inlinestrack med butiker, matservering, omklädningsrum och duschar. Utanför hallen finns en 480 meters asfalterad road track, läktare, uteserveringar mm. Arena Geisingen håller världsklass så det var inte en slump att årets EM förlagts hit. Under den gångna veckan gjorde senior- och juniorelit damer och herrar upp om ett stort antal medaljer för track och road. Italien, Frankrike och Tyskland tog flest medaljer. Sverige representerades av Helena Gustafsson som gjorde fina resultat på de korta distanserna.

På söndagen var det dags för maratonloppet och för EM för masters (bara maratondistans). Banan var förlagd inne i Geisingen på en knixig 1,4 km lång stadsbana. Kurvorna var snäva och ganska smala och banan hade viss höjdskillnad vilket i kombination med kurvorna gjorde den både teknisk och jobbig.

10552567_10152270105388951_5098921671698427829_n (600x326)

Lars, Johan och jag flög till Zurich på lördag förmiddag och kom fram med bil till Geisingen på eftermiddagen. Vi körde en knapp timme på banan och upptäckte att de två första kurvorna, en 120 gradare och en 90 gradare skulle bli knepiga då man kom in i kurvorna efter utförslöpor. Tredje kurvan låg i botten av banans uppförsbacke och sista kurvan in på upploppet gick genom en rondell.

Lars Henriksson

På söndagen startade Herrar 50-59 och Lasse först på dagen vid kl 10.30. De första varven gick riktigt fort med fart över 36 km/h. Lasse var med bra ett antal varv i början men tvingades släppa tätklungan. Efter ytterligare några varv hittade Lasse en bra klunga med tyskar som höll god fart. Efter ungefär halva loppet faller en åkare rakt framför Lasse som helt chanslös själv faller hårt i backen. Sjukvårdare tog hand om Lasse som fått en rejäl smäll mot huvudet och han kunde tyvärr inte fullfölja tävlingen. Efter en stunds övervakning av läkare tvingades Lars till besök på Tuttlingens akutmottagning för röntgen och kontroll men det visade sig som tur var att de värsta skadorna var blessyrer i ansikte och på axlar och armar.

Under söndagen var vädret fint och solen sken men ju längre dagen led desto mer hopade sig regnmolnen. Lagom tills Johan och jag skulle starta kom regnet. Banan blev ordentligt hal och alla åkare fick bråttom att skifta till regnhjul. När starten för Herrar 40-49 gick i utförslöpan mot den första kurvan var adrenalinet på topp. Vi hade sett ett antal åkare fara ut i terrängen och falla i första kurvan och det med torr asfalt. Nu var det blött och rejält halt. Första varvet gick ganska lugnt, antagligen för att alla var rädda för att åka omkull. Johan låg högt uppe i klungan men jag startade långt bak och åkte sakta men säkert upp mig i fältet. På tredje varvet började farten skruvas upp ordentligt och många åkare började släppa. Jag låg i den bakre delen av tätklungan och inför varje kurva var det en rejäl inbromsning följd av en orolig kurvtagning och en kraftig acceleration ut ur kurvan och in mot nästa kurva. Inbromsning, acceleration och fullfartsåkning fyra gånger per varv sög rejält. Jag hade svårt att följa i kurvorna men på rakorna kom jag ikapp men efter ca 10 varv började det helt enkelt bli för jobbigt och jag släppte tätgruppen som kanske bestod av 30 åkare. Efter ett par varv ensam kom Johan ikapp och vi började lagköra. Med lite lägre fart gick kurvorna bättre och vi kom ikapp åkare efter åkare och ingen kom ikapp oss bakifrån. Jag kände mig riktigt stark och drog hårt och mycket så efter ca 20 varv hade vi ett 15-tal åkare efter oss i svans som vi “plockat upp” längs vägen. Tyvärr var det nästan ingen som ville/orkade hjälpa till att dra så det blev många varv i spets. Med ca 5 varv kvar hade vi lyckats rycka loss större delen av svansen så att det bara var fem andra åkare kvar utöver Johan och jag själv. Ibland var någon annan framme och drog lite men farten gick ändå ner. Jag bestämde mig för att strunta i placering men köra för tid och drog hårt de sista varven. På upploppet fick jag såklart stryk och fyra av de fem andra i klungan kom förbi på upploppet. Johan som haft en skadefylld vår hängde med hela vägen och kom in precis efter mig trots enorm kramp i ben och rygg. Grymt bra kört av Johan då loppet var mycket jobbigt och farten hög.

Vinnaren, en spanjor gick in på 1.13.49, jag kom 24 med 1.17.38 och Johan 25 med 1.17.39. Regnet gjorde att tiderna var ca 4 minuter långsammare än om banan hade varit torr. Snittfarten för Johan och mig blev 32,5 km/h vilket är riktigt bra på en regnig, hal och teknisk bana. Vi var bägge enormt nöjda, mest för att ha sluppit krascher (vi var ute och gled i kurvorna och det var rejält nära avkörning ett par gånger) men också för att ha hållit så bra fart. På VM var jag 12% efter täten. Nu var det bara 5% trots dålig kurvåkning så det börjar ta sig.

På måndagen körde vi ett träningspass på tracken i Geisingen Arena och tog sedan flyget hem till Stockholm från Zurich. Med bil tar det endast en dryg timme mellan Zurich och Geisingen så man kan träna samma dag som man åker/kommer om flygtiderna passar.

10491084_10152270101968951_8991862324733533912_n (337x600)10552499_10152270103833951_4980331457184568402_n (339x600)

Sammantaget, trots Lasses olyckliga krasch, så var detta en av de roligaste tävlingarna vi har kört och Arena Geisingen är verkligen värt besöket.

Hälsningar / Björn Drakenward