Medaljmannen tog ett VM brons – men missade prispallen

Upploppsstrid (600x263)
Grattis Torbjörn!  Vi är stolta över att ha en VMbronsmedaljör i vår klubb.

Nu när VM-ruset har lagt sig en aning låter Torbjörn hälsa att nu står Berlin Maraton i fokus.
Här kommer Torbjörn egen berättelse om masters VM i Salerno:
TorbjörnochBenny (600x337)
Visst var det en höjdarupplevelse att ta den där medaljen. Synd bara jag inte fick kliva upp på pallen och ta emot den. Emoji Istället ordnade Ronny Myllynen och danska vänner en egen medaljceremoni för mig i hotellfoajen !  Emoji Det uppskattade jag mycket. Bilden med Benny Orloff är från det tillfället.
Det gick till så att jag efter loppet åkte fram till tidsfunktionären och ville veta sluttiderna. Han svarade att de inte är officiella ännu, men “du blev fyra!”. I helvete heller tänkte jag. Jag var klar trea, sånt vet man bara. Men förbannad blev jag och åkte raka vägen till en bar och drack något gott i solskenet. Efter ungefär en timme åkte jag tillbaka till starten och frågade efter en resultatlista. “Men var har du varit”, säger tidsfunktionären. “Du blev ju trea. Prisutdelningen har varit”! Otroligt! Medaljen hade man lämnat till Benny som lovat överlämna den senare. Det utlovade regnet på tävlingsdagen uteblev och istället fick vi en solig dag, utan att det för den skull var för varmt. Loppet gick på en 4,2 km lång bana i centrala Salerno. Mestadels flack och med fin asfalt. En lite “slakmota” mitt på slingan.Runt 30 man på startlinjen i vår klass. Det blev relativt avvaktande åkning de första varven. Sedan gradvis fartökning, tills vi kom till det sjätte varvet då det blev rejäl körning. Här droppade större delen av fältet av. Jag och Orloff hamnade lite besvärligt till, bakom “dåliga ryggar” och fick var en för sig täppa igen en 15-20 m lucka. Efter att vi lyckats ansluta bestod tätgruppen av åtta man.Tempot hölls uppe ganska bra och när vi kommer till sista varvet är vi fyra man som är loss. Benny Orloff (Danmark), jag och två fransmän. Sista varvet åkte vi mest och tittade på varandra, en aning “grillade” lite till mans. En av fransmännen drog upp spurten 250 m kvar och Benny var den som var starkast och svarade bäst. Ö–ver mållinjen var det tight som bilden visar. De officiella tiderna. 1,18,55 för vinnaren och 1,18,56 för oss tre övriga, känns ganska grova. Hade varit kul att se tiondelar och hundradelar.Det känns i alla fall fint att ha tagit den här medaljen. Nöjd, stolt och glad är nog en passande sammanfattning.
TorbjörnMedalj (601x718)