Tur på söndag den 1 maj (uppdaterad)


Arkivfoto: Ulf Haase

Appellen om Västerhaninge ledde till rusning. Vi var 4 frustande Speed-are som mötte upp för att rulla ut på det böljande Södertörn – Hasse Nihlen,  Karim Raileanu, Michael Henning och Calle von Essen. Planen var Västerhaninge-Ö–smo tur och retur på gamla Nynäsvägen, sammanlagt 44 km. Vi skulle utforska asfalt som var jungfrulig för flera av oss, och den höll verkligen vad den lovade. Ungefär 3/4 av sträckan var riktigt fin, len, kramvänlig Flaeming-standard.

Vid Ö–smo, där vi alltså skulle ha vänt tyckte vi att det kändes så löjligt nära till Nynäshamn, bara en mil, så vi beslöt att fortsätta dit. Dessutom var asfalten skaplig i ett par kilomter. Men de sista 5 km var definitivt skrovliga, trots att en av oss kunde glädja sig åt att åka ikapp en cyklist på en racerhoj i en uppförsbacke.

Inne i Nynäs var det förstås dags för en kebab, och när vi började diskutera hemfärden konstaterade vi att det blåste 6 sekundmeter motvind, det hade allt blivit lite kallare, kebaben hade lagt sig fint i kistan, och vi behövde snabba oss hem för att demonstrera och deklarera (tänk att båda 1 maj-orden börjar på “de-“?). Så det blev pendeln hem. Och man fick njuta av Roslagen från tågfönstret. Men det blev 3 fina mil.

Calle von Essen