Vikingarännet 2011 (Nu ännu fler bilder samt en berättelse från täten!)

Foto: Peter Brunberg.

Det 10-årsjubilerande Vikingarännet kördes under bra förhållanden: kallt, klart och mestadels på bra is.

I herrklassen segrade Sonny Peterson på 2.51:57 i spurt med Matt X Richardsson (också 2.51:57), och trea var Patrik Permats på 2.53:06.
Damklassen vanns av 17-åriga Eva Lagrange på 3.06:07 före Karolin Palmertz Cerne (3.11:09) och Christina Wahlstedt (4.03.58).

Här finns resultatlistorna.

Ett stort tack till Peter Brunberg som varje år tar bilder på åkare från Sthlm Speed och sänder till redaktionen.

Vid Skokloster. Foto: Eje Tilfors.

Patrik Permats, Mikael Mattsson m fl. Foto: Peter Brunberg.

Patrik Permats, Mikael Mattsson m fl. Foto: Peter Brunberg.

Patrik Permats, Mikael Mattsson m fl. Foto: Peter Brunberg.

Martin Ihrestedt, damklassens vinnare m fl. Foto: Peter Brunberg.

Karolin Palmertz Cerne och Sven Rudberg. Foto: Peter Brunberg.

Karolin Palmertz Cerne och Sven Rudberg. Foto: Peter Brunberg.

Magnus Karlsson i täten. Foto: Peter Brunberg.

Richard Holmberg blev femma i motionsklass. Foto: Peter Brunberg.

Richard Holmberg. Foto: Peter Brunberg.

Christina Wahlstedt. Foto: Peter Brunberg.

Calle von Essen med flera. Foto: Peter Brunberg.

Hanna Rudberg. Foto: Peter Brunberg.

Mikael Ageli. Foto: Peter Brunberg.

Tre holländare vann motionsklassen på 3.00 med stora ryggsäckar! Foto Eje Tilfors.

Herrpallen. Foto Catharina Erlich.

Dampallen. Foto Catharina Erlich.

Berit Olofsson bröt både handleden och loppet; åkaren framför föll och Berit fastnade i hans skridsko.

En berättelse från täten:

Några har hört av sig för att få tätens berättelse om loppet så jag tänkte försöka redogöra för detta så gott jag minns samt komma med lite tips och kanske annan lite kul info.

Startfältet i år kändes lite starkare än fjolårets med bl a Peter Resar, Nils Kjellson, JC Mattei och de tre Holländarna samt några till. Mitt mål har varit en pallplats på Vikingarännet men med det meriterade startfältet samt lördagens Grand Prix på Runn i benen så tänkte jag att blir jag topp tio i denna skara så får man vara nöjd. Även JC Mattei hade samma lopp i benen och framförallt i ryggen. Som shorttrack åkare brukar hans lopp normalt vara i max 8 min och endast innehålla översteg så den omvandling och anpassning för ”långdistans rakt fram” han gått igenom de sista veckorna är riktigt imponerande! Bra kört min vän och tack för Champagnen!!!

Precis innan start så nämnde Sonny att Holländare var på plats fast att de verkar missa starten så vi kör på så de inte hinner komma ifatt var hans budskap som sedan gick genom tätklungan de första kilometrarna. Starten var rätt beskedlig trots allt men med en jämn takt ned mot Erikssund och vi växeldrog rätt friskt just för att hålla undan. Starka dragare i detta skede var förutom jag själv även Drakenward, Rudberg, Sonny, Mattsson och säkert nån till. Herr Resar sin vana trogen gick på lite hårdare några gånger men vart ganska snart inhämtad. Holländarna kom ifatt efter nån mils åkning och de infann sig i mitten av klungan utan att ta täten eller göra några framstötar. Jag växlade några korta ord med dem och som jag misstänkte så var de med på GP:t på Runn. ”I know your skating style from yesterday” sa en av dem till mig. Det visade sig att dem hängde med ca 80-120 km igår av de 150 km loppet var på. Som kuriosa kan nämnas att loppet hade en snittfart på ca 37 km/h och endast ca 10 man av hela startfältet på 60-80 man fullföljde.

Enligt vad som är berättat till mig så fanns I huvudklungan mot Erikssund även damtäten med Eva, Karolin och Berit. Kanske nån mer? Starkt kört! Berit föll tyvärr mycket olyckligt på framförvarande fallande åkare och bröt handleden efter ca 8 km. Mycket synd då hon efteråt berättade att hon hade känt sig riktigt stark. Vi hoppas på snar bättring.

Mina tankar gick om att ska vi försöka gå ifrån några stycken innan Erikssund men jag kände att jag inte vill bränna nåt krut på sånt försök utan jag hade allt att vinna på att ha fräscha ben till den långa första löpningen. Ofta i såna här lopp så är det på land grovindelningen av resultatlistan sätts och kanske t om avgörs. Snabba byten är viktigt och kliva på isen på södra sidan med rätt folk visste jag var min chans att komma loss. Är man inte med i första klungan som kliver på är det antingen kört eller så kommer ikapp körningen ta för mycket på krafterna att du i slutstriden inte har kvar det som behövs.

Jag tror klungan var på 15-20 personer som galopperade in mellan vass öppningen. Jag och några till drog på en fartökning strax innan så man de sista 50 metrarna kan glida in och öppna sina hastighetsskridskor i farten samt ta fram de tunna dubbade banlöparskorna precis innan stoppsladden. Sen på med skorna med resårband och full fart. Vi var snabbt fyra man som kom loss redan förbi växthusen, förutom jag själv även Matt X, Sonny och Mattson. Alla tre grymt löpstarka herrar. Matt X hade ett par neoprensockor som han sprang med, dvs inga löparskor. I 2km!! Mattsson körde sin skate uppsättning och snabbare löpare med skateprylar finns nog inte. Matt X var först ned på isen och manade på mig och Sonny som äntrade strax efter att nu kör vi men vi båda vill vänta in Mattsson för att vi behövde nog vara 4 starka för att lyckas hålla undan bakifrån. Vi växeldrog alla 4 fram till Sigtuna där spurtpriset lockade Matt X och Sonny men definitivt inte mig och Mattson. Matt X knep priset och vi grupperades igen och försökte stå på så gott vi kunde. Inga åkare skymtade bakåt så vi måste ha fått nästan 500 meters lucka. Väl ute på Sigtunafjärden började vi dock se två åkare närma sig och när vi passerat över fjärden och kommit till den västra sidan så anslöt sig Resar och Kjellsson. En fenomenal uppkörning av de båda. Kjellsson såg oförskämt pigg ut medans Resar var tydligt medtagen och hoppade över dragningarna. För dem som inte vet vem Nils Kjellsson är så kör han för IF Castor i Ö–stersund och är en seg rackare som ett år vann Soloklassen på Vertex 24H.

Väl vid Roparuddens landpassage så föll de båda ifrån igen (YES!!!) och vi vart återigen 4 åkare som kämpade genom den sega småstyrande isen mot Ryssgraven. På södra sidan hade jag langning av ny vätska. Sötare blandning och småvarm. Perfekt!

Tips för dricka under Vikingarännet när det är så kallt att slangar och munstycken riskerar att frysa igen är att köra uppvärmd dryck i flaska med både sugpip samt med öppningsbart lock utan gängor. Om pipen väl fryser igen (vilket den lätt kan göra pga den uppvärmda drycken som ångar – prova att förvara flaskan upp och ned om den är helt tät) kan du snabbt öppna och dricka. Men vart har du flaskan då? Den skumpar ju ur ryggfickan vid löpning!? Kör dubbla cykeltröjor. Den understa fungera som både underställ samt flaskhållare. Där håller den sig både varmare samt skumpar inte vid löpning. Man kan även vända den understa cykeltröjan bak och fram så har man fickorna på framsidan för ännu enklare åtkomst samt om du vill ha ryggen fri för vilande armar.

Nu var langningen av Powerade suverän under Rännet så hade man vetat det innan så hade det räckt nog. Tack Vikingarännet för bra drickasupport! Dock vill vi hastighetsåkare och säkert andra motionärer också gärna se bänkar vid varje av- och påstigning och inte sporadiskt. Att tänka på!

Kvartetten fortsatte vårt växelvisa dragande hela vägen mot Hässelby. Visst var man trött, riktigt riktigt trött och lördagens ca 42 km (så länge höll JC och jag innan vi klev av) konstant ryckande åkning med Holländarna gjorde sig definitivt påmind nu. Väl i Hässelby hade jag bara en tanke. Jag får INTE vara sist på isen som Måns och jag var förra året. Jag måste limma på grabbarna, det är nu det avgörs. Hamnar jag solokvist nu så är jag ett lätt byte för hajarna bakom. Jag beslöt mig för att strunta i skorna och bara ösa. Kunde Matt X springa i neopren sockor så kan väl jag springa i mina ultratunna damstrumpor några hundra meter. Sagt och gjort. Full fart. Håll den tunna snösträngen och inte mitt i gruset, upp på framfoten och landa inte på hälen. Ö–s på – du kanske kommer loss med bara Matt X!? Sonny och Mattsson sladdade lite. Helt plötsligt var vi bara tre, Mattson hade bonkat. Om det var av landpassagen eller småspringandet över bryggorna vet jag inte. Men då som först fick jag känslan av att det här går vägen hela sträckan in. Tredjeplatsen är min – jag hade inga som helst tankar på nåt bättre! Två pigga tunna ultra atleter med imponerande meritlistor få ens förstår mot en väldigt tung och trött elitmotionär med ben som bara skrek ”inte mer det är bra nu”. Så kändes hela sista sträckan Hässelby och in mot mål. Jag lyckades hänga med dem tills det vart 2km kvar och isen råddade till ordentligt så man fick gåspringa i skarsnön och kragget. Där vart trion en duo och solo.

Motvinden kom precis lagom jag vart själv under broarna och jag tittade konstant bakåt och kom knappt framåt. Jag vet att Mattson inte ger sig i första slaget. Var var urstarke Kjellsson och hade Holländarna snabbat upp sina byten. Jag fick stanna upp min åkning och bara ståglida i flera omgångar för att inte spränga mig totalt. Men med vittring på målet så går allt och jag återfår krafter till en skön insegling och där satt den. Den efterlängtade pallplatsen. Jag var inte den tredje starkaste åkare för dagen men det gick vägen ändå tack vare snabba byten och bra löpning. Sonny tog en spurt seger med bara några tiondelars marginal mot Matt X.

Ö–verlägset mest imponerande för dagen var damklassens vinnare Eva Lagrange. Jag pratade med henne efter målgång och hon berättade att hon hade åkt en sisådär fyra gånger i år men inte mycket mer. Av bilderna att döma så körde hon ihop med bröderna Ihrestedt samt urstarke Jan Stodola från Tjeckien. Hur man kan hänga med de fd elitlöparbröderna i 2km vid Erikssund är för mig en gåta också.

Jag vill även passa på att rekommendera det traditionella, urmysiga och välarrangerade Sollentunaloppet som går nu på Söndag. Kom dit och åk du också så du inte missar en skridskoupplevelse!

Mvh/Patrik Permats