Jorma Ryynänen (1944-2010)

Jorma R på OIP 2005-12-13. Foto: Ulf Haase.
Jorma på Ö–stermalms IP, december 2005. Foto: Ulf Haase.

Som meddelats tidigare har en av klubbens medlemmar, Jorma Ryynänen, avlidit. Nedan publicerar vi en runa som hans vän Donald Drielsma har skrivit.  

Begravningen sker den 19 november.  Klockan 11.00 i Hammarby Kapell i Upplands Väsby.

Jorma Ryynänen har lämnat oss den 17 oktober. Han blev 66 år. Vem kunde tro den 16 januari i år, då Håkan Eriksson, Anders Kamb och jag åkte med Jorma på Norrviken, att det skulle bli den sista gången vi skulle se honom på skridskor?  Visserligen märkte vi redan då att han tog det något lugnare, men det trodde vi berodde på, hänsynsfull som han var, att han inte ville åka ifrån oss. På Ö–IP kände han sig hemma. Det var där denne tystlåtne, men ytterst vänlige långdistansare för det mesta i ensamt majestät, ibland tre eller fyra gånger i veckan, avverkade sina 75 eller 100 varv i sin karakteristiska sittställning och med en i det närmaste fulländad teknik. Och undan gick det. Till synes utan ansträngning flöt denne skridskoåkande centralgestalt fram. Få kom sig för att hålla honom sällskap, för man visste att ganska snart skulle man bli tvungen att släppa taget. Var det fråga om självplågeri från hans sida? Definitivt inte. Jorma trivdes som fisken i vattnet på långdistans och i synnerhet på Ö–IP. Hans resultat på både konst- och naturis vittnar där om och Jorma kunde se tillbaka på en ytterst framgångsrik karriär på så väl 400 m-ovaler som på naturis.

Ett axplock av de resultat han uppnådde visar att han två gånger vann SM-brons på 10 000 m, 1993 och 1994, och otaliga DM-medaljer av olika valörer på de längre sträckorna. Hans personliga rekord på 10 000 m, 16.20.9, noterat 1991 som 46-åring, står sig fortfarande som svenskt veteranrekord i H45-49 och i H40-44. På naturis hade han mängder med framskjutna placeringar, bla fyra förstaplaceringar i Fjällnoraloppet på 56 km under åren 1982-1987, flera segrar i Orsaskrinnet under nittio- och 20-hundratalet. I Vikingarännet uppnådde han sin bästa placering i 1999-års upplaga, då banan mätte 87 km och det starka startfältet innehöll många nederländska toppåkare. Jorma blev sjua på utmärkta 2.47.45. Till detta kan läggas sju förstaplatser i elitklassen och tre i oldboysklassen på Sollentunaloppets huvuddistans 42 km. Som 56-åring vann Jorma denna tävlings veteranklass på suveräna 1.11.34. På det internationella planet var han synnerligen framgångsrik på de riktigt långa sträckorna på 10 och 20 mil. På åttio- och nittiotalet tillhörde han utan tvekan till de 25 bästa i världen vad det gällde extremt långa sträckor. De bästa resultaten uppnådde Jorma i Kanada (Ottawa), och speciellt i Kuopio och Rovaniemi, Finland, där han deltog i åtskilliga 10 och 20 milalopp.

Till hans främsta bedrifter hör hans framskjutna placering på smått otroliga 2.48.22 på 10 mil i hård nederländsk konkurrens vid det inofficiella VM på långdistans i Kuopio år 1991 och jag minns att han vid något tillfälle åkte 20 mil i Finland på ca 6.50.

Jorma var kanske inte den lättaste att komma in på livet, men när man väl lärt känna honom upptäckte man vilken generös och osjälvisk person han var, med sinne för humor, och som gärna stod till tjänst och delade med sig av sig av sitt tekniska kunnande. Med Jorma har en förgrundsfigur i svensk långdistansåkning lämnat skridskoscenen, men minnet av hans sällskap på Ö–IP och de många skridskoloppen i och utanför Sverige kommer att bestå för alla hans skridskovänner.

Donald Drielsma