Det kom ett mail från Inzell

Från: Johan Cerne
Skickat: lö 2008-10-18 21:59

Efter en hård veckas jobb i Riyadh med tunga kundmöten och sena kvällar vill man ju bara lugna ner sig och åka lite skridskor och kanske tävla mot världseliten.

Fredag
Sagt och gjort, på väg hem från det 37 grader varma Saudiarabien tog jag en hyrbil från Wien och körde till Inzell för ett litet träningsläger över helgen. Jag tog in på det anrika Inzellerhof där Tomas Gustavson brukade tillbringa höstarna på 80-talet, snörde på mig grillorna och stapplade ut på isen bland flera hundra holländska ungdomar som tydligen hade höstlov just denna vecka. Och som alltid när man kör för första gången: vad trögt det gick och var fanns tekniken? Eller kanske befann jag mig fortfarande mentalt hos kunderna i Saudi?

Efter två pass på fredag kändes det lite bättre och nu var det dags för tävling.

Jag blev lottad på ytterbanan mot en holländare på 500 meter, jag tog starten och var strax bakom honom efter första yttern, men då pang och vi gick ihop, så där rök en bra tid. Han borde blivit diskad, men jag tror domarna tittade bort just då och så hade ju stjärnorna redan kört.

På 1000 meter gick det lite bättre och jag fick hyfsat flyt och en bättre tid, nästan i klass med vad jag brukar göra. I paret efter mig gick norrmannen Håvard Bökko och han  gick ännu lite bättre. Sen blev lite mackel för jag hade lagt mina överdragskläder på hans vid starten och när vi stod där efter loppet och skulle klä på oss visste vi inte vems överdragsbyxor som var vems.  

Lördag
På lördag ytterligare två träningspass: ett på morgonen och ett kl 14. Nu började tekniken sitta och benen och ryggen kännas så där lagom möra som de brukar göra efter många varv. Varv föresten; här på kontinenten kör alla nästan aldrig mer än ett varv i taget, sen vilar man en så där två/tre varv för att igen köra max ett varv eller kanske bara en raka och en kurva; då i så hög fart man kan.

På kvällen skulle det tävlas igen; denna gång var det 500 meter och 1500 meter som gällde. Samme holländare, fast nu fick jag innerbanan. Inga krockar denna gång och nästan personligt rekord. 1500 gick också bra förutom att jag fegade och inte tog ut mig.

Tider och resultat  för båda dagarna finns här.    

Inzell är en liten kurort i södra Tyskland som inte är känd för så mycket mer än att där ligger en av världens bästa utomhusbanor inklämd mellan de höga bergen i Bavaria. Perfekta förhållanden med nästan alltid vindstilla gör att många av Europas landslag lägger sina höst träningar där: holländska, norska, tjeckiska, polska, ungerska och tyska förstås. Den inte allt för stora lokalbefolkningen har ett givet lördagsnöje att gå och titta på kvällstävling med världseliten plus en svensk.  

Slutet gott och allting gott: 4 genomförda starter och inte alltför dåliga tider gör att man får känna sig nöjd. Fast bäst var nog att det inte blev några incidenter denna gång. Man vill ju helst inte komma ivägen för Sven Kramer eller när Martina Sablikova slår utomhusvärldsrekord på 5000 meter.  

Söndag
I morgon, söndag, blir det ett träningspass på morgonen och sedan hyrbilen tillbaka till Wien för flyg till Stockholm. Jag får se om jag vågar mig på en 30 varvare… 

Tyvärr inga bilder på svensken [d v s Johan, reds. anm.] när han tävlade men det blixtrade i kvällsmörkret, så det finns kanske bilder någonstans i cyberrymden. Vem vill leta?

Text, foton och bildtexter: Johan Cene.

Ö–IP på tyska.

Inbjudande is.

30 grader i solen och ändå is på marken. Hur går det ihop?

En speedskater redo att åka.

Tots att isen är hur bra som helst kommer det ut en ismaskin för att göra den ännu bättre.

Ett berg bildar vägg utmed banan.

Två tjejer med status: Irene Wust och Renate Groenewold.

Sven Kramer, Erben Wennemars, Wouter Olde Heuvel och Carl Verheijen drar på lite.

Norska landslaget (med Ö–ystein Grödum som femte man i klungan) har precis kört om tjeckiska landslaget.

Först åkte vanligt folk, sedan ställde sig alla längs sidan för att se proffsen.