Vertex 24 – dygnet då allt tog slut!

erik-sover.jpg
Erik Rosengren i en djup rosendröm mellan alla de varv han just genomfört och de som väntade…

Vi hade tre målsättningar med årets Vertex 24 den 9 mars 2007. Att vinna, komma tvåa och slå det gamla rekordet på 666 varv!
Vi var de regerande mästarna som nu för andra gången begav oss utsocknes, till Ö–stersund närmare bestämt, för att försvara epitetet som rättmätigen tillhör Stockholm Speedskaters, nämligen att vara maratonskridskons klubb nummer ett! Å vi gjorde det med två lag den här gången!

Det började med en bussresa!
Näe, det gjore det inte. Årets Vertex 24 för Stockholm Speedskaters del började redan när vi klev upp på pallen för att hämta förra årets buckla som segrare av Vertex 24. Redan då bestämde vi oss för att återkomma och försvara vår heder.
Vertex, som förövrigt betyder topp på latin…eller om det var något annat apokryptiskt språk, är en samansslutning av flera olika typer av tävlingar som annordnas av eldsjälen Patrik Nordin. Det är allt från att klättra upp för ett fjäll med skidor på ryggen till att cykla genom skog och mark tills du trillar över kanten vid världens ände. I konceptet Vertex ligger det i sakens natur att det ska vara extra tufft och spektakulärt för att det ska bli en tävling inom Vertexfamiljen. Vertex 24 på skridsko tillhör den skaran. En lagtävling i stafettform, non stop i 24 timmar på en kilometerlång travbanan i Ö–stersund.

antonio-o-marta.jpg
Antonio, här på väg från Ö–stersunds flygplats till tävlingen, var gladare än någonsin bredvid sin nyblivna fru Marta, som i sin tur var en nybliven medlem i Stockholm Speedskaters.

Ni får ursäkta mig men den här berättelsen av årets Vertex 24 handlar egentligen inte om Stockholm Speedskaters lag ett som gjorde en fullständigt makalös insats, utan om Stockholm Speedskaters lag nummer två. Ett lag som på förhand visste att de inte kunde slås om förstaplatsen men väl om en andraplats, vilket var lagets enda målsättning. Lag etts målsättning var inte bara att vinna hela tävlingen utan också att slå det gamla varvrekordet på 666 varv. Det märkliga var att målsättningarna liksom bytte ägare under slutskedet av tävlingen…

Nåja, bussen vi tog gick från Ö–stersunds flygplats ända fram till Ö–stersunds travbana. En efter en i Stockholm Speedskaters anlände till travbanan. Vi blev till slut 21 stycken som delades upp i två lag. Ett något starkare en det andra. Soloklassen hade redan startat och vid vår ankomst hade de snurrat runt travbanan i närmare 3 timmar. 21 slitsamma timmar återstod. Jonas Olofsson från Stockholm Speedskaters var den ende av de tre som kom till start av de som från början anmält sig till sosloklassen. Sven Rudberg och Patrik Permats blev sjuka och kastade in handduken samma dag som tävlingen skulle gå av stapeln.

karolin-i-bussen.jpg
Karolin drog igång Stockholm Speedskaters kampsång i bussen – Vi är starka, vi är vackra, vi e dom som får andra att backa! Självklart stämde vi in i kören och svarade samstämigt – Stooooockholm Speedskaters, Stooooockholms Speedskaters.

erik-r.jpg
Erik Rosengren tog till kalkylatorn för att räkna ut hur många varv det gick på en kilometer på den 1000 meter långa travbanan i Ö–stersund. Det tog en stund men han var glad ändå.

Vi intog vårt högkvarter som var inrymt i huvudläktaren. Samma utrymme som förra året faktiskt. Kaffekokaren var på plats och det dröjde inte länge för än vi satt i en mysig liten ring med var sin kopp kaffe och en hembakad kaka. Näe, det gjorde vi definitivt inte men vi hade det mysigt i alla fall. Alla förberedde sig noga för tiden gick fort och det var dags att bege sig till startlinjen. Vertex 24 för lag går till på så vis att varje lag får max bestå av 12 skrinnare och endast en ur laget får vara ute på banan samtidigt. Lagen väljer själva hur många varv respektive åkare ska göra innan man knuffar iväg näste man. Att åka mer än ett varv på den kilometerlånga banan visade sig vara ett sämre val. Vi valde att endast köra ett varv i taget per man/kvinna. Vi delade upp varje lag i tre grupper om 4 man i varje grupp. På så vis varvade man sömn i minst 4 timmar med att köra hårda tvåtimmarspass på skridsko.

Pang! Där gick startskottet…
…och alla lagen drog iväg i ett ruskigt tempo. Båda våra lag tog täten direkt och växlingarna satt som kuggarna i ett urverk. Hur samstämigt som helst. Kommer inte riktigt ihåg hur ställningen mellan lagen var från början men jag minns att båda våra lag ledde inledningsvis i ett par timmar. Dock hade vi tre motståndarlag bara ett varv efter lag två. Rapportering till Björn Larsson som satt som klistrad framför datorn hemma i Stockholm, beredd att överföra varje rapport som kom från tävlingen ut på hemsidan, gav alla där hemma snabb och direkt information. Mest skedde det via sms men ibland var det så spännande att vi var tvungna att ringa den gode Björn och hetsigt överlämna rapporteringar. Spännande värre och det skulle visa sig bli ännu mer spännande för varje timme som gick. Det påminde fakitskt om en av de starkaste sportminnena jag har. Det var när Mats Wilander på 80-talet hade kämpat sig fram till finalen i US Open mot den väldige Ivan Lendl, som inte förlorat ett enda gem sedan mannaminne och som självklart var en skyhög favorit till US Open-titlen. Mats stod nu på randen av sin karriär. En vinst här och livet skulle för alltid se annorlunda ut. En förlust och Mats skulle bli en i mängden av mediokra tennisspelare. Förrutom att matchen var en av de mest spännande tennismatcher jag varit med om, trots att jag inte såg en enda sekund av matchen, så tror jag nog att spänningen återgavs bäst på grund av den smått otrolige Mats Strandberg från Radiosporten som återgav matchen via ett sportradioreferat på ett sätt som jag aldrig varit med om. I en av pauserna så lät Sveriges Radio spela upp ett referat av Mats Strandbergs två amerkanska kollegor som satt perfekt i sina bås med god överblick över hela tennisplanen och refererade matchen. Tror en av dem var den legendriske Howard Cosell som numera är avliden. I den upptagningen man tryckte in i TV-pausen så upptäcker amerikanarna vår svenske radioreporter. De säger till alla sina amerikanska TV-tittare; -titta på vår svenske kollega. Det där är en riktig sportreporter gott folk. Han har haft problem med länkningen till Sverige och han såg ingen annan utväg en att grabba en telefon under läktaren och dra sladden så långt han kunde ut i en av läktargångarna för att kunna refererera matchen hem till det svenska folket. Se på karln, han står på tå för att se spelarna och han har stått så och refererat i snart 4 timmar. Vilken hjälte!
Ja så var det och han stod inte bara på tå, han refererade som aldrig förr och det var så jäkla häftigt att höra matchen bli refererad på gammalt vis genom en sprakig telelina, det fanns inga mobiltelefoner på den tiden, och på ett sätt som fick mig att rysa gång på gång. Det var natt i Sverige men det var många som låg sömlösa i sina sängar i skenet av sin radioapparat – det var ju Mats Willander som spelade men det var Mats Strandberg som gjorde matchen till vad den blev. Ungefär på samma sätt gjorde vi från Vertex men ni fick resultatet fortlöpande via vår hemsida istället. Björn, du är inte Mats Strandberg men du väckte känslan och minnen till liv om den spänning jag upplevde då. Hur gick det i matchen då mellan Mats och Ivan? Jo, Mats kunde efter en långrysare på över 5 timmar och efter ett antal matchbollar mot sig, till slut slå in segerbollen och därmed bli en av världens största inom tennisen. Tack Mats, Mats och Björn för det!

jonas4.jpg
Jonas Olofsson förbereder sig noga innan start. Först, efter en timme, skulle han äta en bit bark. Sedan skulle han dricka en skvätt läggningsvätska och fylla på med lite tjära och kåda. Efter det var det dags för en bit stekt gröt med messmör som han sköljde ner med naftalin och slutligen skulle han festa till det hela med en Dumleklubba som han hittade i en gammal skolväska från 1977. Vilken kämpe!

Jonas Olofsson, vår soloman, kämpade på bra ute på isen och vi trodde han hade stora chanser att ta hem segern. Han låg länge tvåa och tätt intill ledaren av soloklassen, Nils Kjellsson. Hur man förbereder sig för 24 timmars soloåkning har jag ingen aning om men man bör nog ha vanan inne så att säga. Jonas har ju genomfört den så kallade klassikern – Vasloppet, Vansbrosimmningen, Lidingöloppet och Vättern runt på 23 timmar och 50 minuter. Vasaloppet genomfördes på rullskidor. makalöst! Vet ingen annan idrottsman i Sverige som klarat av klassikern under 24 timmar. Tror faktiskt att Jonas är den ende som gjort det.

soloakare.jpg
Starten i soloklassen har just gått. Med huvudet djupt inskruvad i sin vindskyddande mössa tar Jonas tätpositionen direkt!

Vi som stod och tittade på i Stockholm Speedskaters fick ett papper i handen som innehöll Jonas matschema. Här stod exakt hur maten skulle födelas över 24 timmar. Vi hjälptes åt att portionera ut allt som Jonas sedan tog i farten. Han ville inte stanna och äta för att inte missa sin position. Detta pågick under en lång tid av loppet tills Jonas själv tog pauser för att dels vila sig men också för att äta. Loppet var mycket påfrestande för samtliga solodeltagare kan vi meddela.

jonas.jpg
Jonas klämmer sig in i vinddraget bakom en av soloåkarna.

Så var det då äntligen dags!
Dagarna innan Vertex 24 så satt Ulf Haase, Johan Cerne och Sven Rudberg i svåra diskussioner om hur vi skulle bestycka respektive lag ett och två. Ingen lätt uppgift kan jag meddela. Efteråt visade det sig att de fördelat alla exakt rätt. Nu stod vi där på starlinjen. Körschemat var sedan länge inprogramerat hos alla och växlingstekniken likaså. 2006 testade vi att köra mer än ett varv per åkare men vi fann rätt snabbt att det var mest effektivt om vi växlade varje varv. Det viktiga var också hur vi delade upp respektive lag i grupper. Varje grupp åkte skridskor i två timmar. Därefter tog nästa grupp över. Det höll inte riktigt för lag två på grund av sjukdomar men för lag ett fungerade schemat bra.

banan.jpg
Solen sken och alla var lyckliga. Snart var det dags för start.

Staffan Bergvall och Aadu Männik tog på sig många varv för åkare som inte mådde så bra. Trots det höll lag två ett bra tempo och efter en tredejdel av loppet så låg man fortfarande tvåa.

johan-hamas.jpg
Johan Håmås i lag ett, Sveriges i särklass bäste maratonskridskoåkare, kände sig stark.

Eftersom vi var 21 stycken som skulle dela på utrymmet under läktaren var det tvunget att hålla ordning på sovsäckar, madrasser och ombyteskläder. I mörkret lyckades en trött Ulf Haase greppa Janne Anderssons fillingar, han just trängt av sig efter ett tvåtimmarspass ute på isen, och trä över sin kudde i tron att det var hans örngott. Men i övrigt lyckades vi hålla en bra ordning trots mörker och folk som klev på och över varandra.

janne-a2.jpg
Janne Andersson efter sitt tvåtimmarspass kunde konstatera att lag två fortfarande höll andraplatsen. Johan Cerne står med ryggen vänd mot kameran. Det var hans tur att koka kaffe.

sovsal.jpg
Stefan Regén i röd tröja vaknade upp från sin sköna blå madrass. Erik Rosengren, som insjuknade under tävlingen, hade lite svårt att sova men fick låna Janne Herrströms snuttefilt en stund. Ett bra sömnpiller skulle det visa sig…

Vi fick alla den vila vi behövde men det var svårt att sova och det kanske inte var så konstigt. Vårat rum var uppdelad av en vikvägg. På ena sidan sov vi och på den andra sidan åt vi, bytte om och snackade skridsko. Ibland blev nivån upphetsad. Bland annat när Janne Herrström var ute på isen och drog förbi vårat fönster varv efter varv med en bländande sällan skådad vacker skridskoteknik. Klart man då vill prata om saken.

anders-sover.jpg
Anders Lindström drömde om seger, rekord och att Inlinesäsongen snart var i antågande.

Marta och Antonio, som har bekanta i Ö–stersund, utnyttjade möjligheten att tillaga en stor god pasta till alla i båda lagen. Den levererades efter ett par timmar och var så stor att den räckte ända fram till morgonkvisten. Tack för den Marta och Antonio! Ute på isen höll lag ett alla bakom sig medan lag två sakta men säkert blev upphunna av lag Vertex Cykel och lag Lundhags. Två mycket starka och jämna lag som båda bestod av elitidrottsmän från cykel och multisport. Makalöst starka idrottsmän med skiftande skridskoteknik. Dock spelade det ingen avgörande roll för här gällde det att i första hand ha en god kondition och styrka, vilket båda dessa lag hade.

vaxling.jpg
I växlingsområdet rådde det ibland kaos men vi är rutinerade skridskoåkare och gled runt alla andra lagåkare som åkte i vägen.

Dagarna inna loppet fick vi väderrapporter om att våren var på väg till Ö–stersund och att plusgrader väntade oss. På natten var det runt nollan men senare under dag två, som förövrigt var en strålande vacker vinterdag, började isen luckras upp och snart föll delar av banan bort. Arrangören var snabbt framme och markerade ut hålen med blå färg. Det var värst i kurvan innan upploppet. Många av oss föll handlöst men ingen skadades. Man funderade över att korta av tävlingen för oss lagåkare, vilket skulle gjort loppet till en 18-timmarstävling. Ja, man var faktiskt inne på att korta av den till en 12-timmarstävling men isen höll hela tävlingen ut i 24 timmar och arrangören gjorde ett fantastiskt jobb med att skrapa isen fri från snö och noggrant markera ut alla hålen över hela banan.

karolin-vaxlar.jpg
Karolin Palmertz, Sveriges i särklass bäste maratonskridskoåkare och innehavare av ett antal veteranrekord på hastighetsskridsko, växlar över från Martin Irestedt. Båda i lag ett.

christina-w.jpg
Skridsko, mat, sömn och dryck varvades med glada hejarop och uppmuntringar. Inte minst från den här kvinnan – Christina Wahlstedt. En före detta elitidrottskvinna inom friidrotten. Skridsko kan hon åka också och hennes glada uppenbarelse höll oss vid gott mod ända över mållinjen. Här ser vi Christina trösta en ledsen Staffan Bergvall 😉

När halva loppet var avklarat kunde vi skönja vilka lag som skulle göra upp om de tre pallplatserna. Det var lag Stockholm Speedskaters lag ett, lag Vertex, lag Lundhags och Stockholm Speedskaters lag två. Lag ett hade ett ganska säkert avstånd till de andra tre lagen men bland dessa skiftades placeringarna sins emellena nästan på varje varv. Rapporteringen om antal genomförda varv kom en gång i halvtimmen. Det var lite svårt ibland att uppfatta om man låg före eller efter varandra och de utskrivna rapporterna som sattes upp på resultattavlan blev viktigare och viktgare ju längre tävlingen led mot sitt slut.

hamas.jpg
Det är väl vänstervarv vi åker va? Johan Håmås har just vakant ut sin rosensömn för att ta hundpasset på morgonen. Då är det inte lätt att hålla reda på höger, vänster, upp eller ner. Till saken hör att han satte fel sko på fel fot och dessutom. Ja, jag säger då det 😉

anders-o-christina.jpg
Hoppsan, vi ligger trea! Anders Lindström och Christina Wahlstedt i lag två kunde konstatera att rapporteringen placerat oss som lag tre efter Lundhags men ett varv före lag Vertex.

Solen stod nu så högt den kunde och sken över oss stackars åkare som borrade ner skenorna allt mer i den uppluckrade isen. Vi kunde dock konstatera att den var snabb och hal trots allt. När det endast återstod 6 timmar av loppet hade lag två halkat ner till en fjärdeplats men med lagen framför oss inom två varv. Det var ingen omöjlig uppgift att köra ikapp dem bägge.

hellstrom.jpg
Johan Hellström i lag två. En riktig snabbskrinnare som tog på sig en stor börda genom många varv åt lag två.

jonas-olofsson.jpg
Trots 5:e-platsen kände sig Jonas Olofsson som en vinnare i soloklassen!

Klockan tolv, 18 timmar senare, började en frenetsisk jakt på lag Lundhags och lag Vertex. Man måste beundra lag Lundhags och lag Vertex för deras insatser. De var färre skrinnare i båda lagen än Stockholm Speedskaters lag ett och två och de hade inte vanan inne att åka skridskor som vi men de slet och kämpade ända in till slutet. Till saken hör att de är alla topptränade elitidrottsmän inom sina sporter så de saknades vare sig hjärta, lungor eller muskler för den här typen av utmaning. De är alla vana att tävla under svåra omständigheter och gör det dessutom under långa pass i de uthållighetssporter de faktiskt sysslar med. Men att åka skridskor är svårare än vad de flesta tror och av just den anledningen är jag djupt imponerad av hur de formligen flög fram över isen. Klockan tolv stack Nils Kjellson armarna i skyn som den vinnare han var av solklasstävlingen som avslutades 6 timmar före lagtävlingen. De började förståss sex timmar före lagtävlingen av den anledningen att de skulle få en chans till vila inför kvällens segerbankett. Vår egen man på fältet, Jonas Olofsson, hade tidigare innan sluttimmarna kastat in handuken och accepterat att han skulle bryta tävlingen. Vi alla deppade lite för Jonas skull vilket på något sätt gav honom hans krafter tillbaka. Vips var han på isen igen och körde hårt för att försvara sin femteplats. Han lyckades med den bedriften och blev på sätt vis en lycklig genomförare av solklassen. Starkt jobbat Jonas! Din insats överglänste allas laginsatser helt klart.

Vi såg vår chans att komma ifatt lag Vertex, som förövrigt är en cykelklubb till vardags där många av cyklisterna också är multisportare av rang, när vi segt om sider lyckades knappa in meter för meter på dem. Vi hade nog även lag Lundhag inom räckhåll och än fanns det gott om tid för att ta tillbaka andraplatsen. Johan Hellström och Staffan Bergvall körde dubbla pass och de slet skenorna runda där ute varv efter varv. Stockholm Speedskaters lag ett hjälpte oss på traven med att dra åt oss under en period mot slutet. Staffan var också den i lag två som körde flest varv, 101. I lag ett var det Johan Cerne med 102 varv. I lag två var det dock det något äldre gardet med Aadu Männik, Janne Andersson och Anders Kamb som tillsammans drog de flesta varven åt lag två och på så vis höll oss kvar i hoppet om att ta en pallplats vid sidan av de något yngre åkarna som Johan Hellström och Staffan Bergvall.

banken.jpg
Från vänster ser vi Martin Irestedt i lag ett, Benny Nillson och Janne Andersson i lag två. Alla tre har en sak gemensamt – de gillar skridsko, stajlade mössor och reflexer.

Vi körde nu hårt där ute på isen och samtalen mellan mig och Björn Larsson tätnade. Jag bad Björn räkna ut om det var möjligt för oss att slå rekordet på 666 varv, vilket inte var vårat mål från början. Björn räknade och räknade men såg ingen chans att vi skulle lyckas med den bedriften. Vår medelhastighet låg något under den hastighet vi behövde hålla för att lyckas. Skulle vi bli av med andraplatsen och glädjen att få slå vårat eget rekord? Ja, det såg så ut men vi ville ändå kämpa ända in till slutet. Stockholm Speedskaters lag ett drog ifrån och ledde betryggande. Att de skulle vinna hela tävlingen visste alla. Att de skulle slå rekordet med god marginal visste vi också. De slog drömgränsen 700 varv med 6 varvs marginal dessutom!

karolin.jpg
Karolin Palmertz småmös i värmen. Bakom henne på bänken ser vi Martin Irested!

chrisitna-o-erik.jpg
Christina Wahlstedt och Erik Rosengren gick igenom taktiken inför de sista timmarna av tävlingen.

När det återstod en och en halvtimme av tävlingen nosade vi lag Vertex i ryggen. En halvtimme senare var vi förbi. Vi låg nu på en tredejplats och hade nu även tagit in något varv på lag Lundhags. Vi hade vittring på andraplatsen! Vi bad Christina kolla av med tävlingsledningen att vi faktiskt låg trea och för att se om det var möjligt att på den korta tid som fanns kvar ta oss ikapp lag Lundhags. Christina kom tillbaka med positivt besked. Vi låg faktiskt trea bara fem varv efter lag Lundhags. Fanns chansen eller skulle vi koncentrera oss på att hålla lag Vertex bakom oss. Vi beslöt oss för det senare alternativet.

aadu-cerne.jpg
Aadu Männik till vänster i röd jacka om Johan Cerne, bestämde sig mot slutet för att klippa ett varv under två minuter. Han bytte om till en slimmad fartdräkt och trampade plattan i mattan och fixade till ett eget varvrekord på 1 minut och 57 sekunder. Vilken kille!

Nu var samtliga skrinnare i båda våra lag ombytta och beredda att avlösa varandra för att toppa båda lagen mot slutet. Benny Nilsson höll sin kombatant från lag Vertex bakom sig. Likaså gjorde Anders Kamb och Janne Andersson. Anders Lindström och Stefan Regén slet hårt mot slutet. Tyvärr hade Erik Rosengren insjuknat under natten och kunde inte delta mot slutet. Erik var annars den som hade den snabbaste genomsnittshastigheten av alla jämte Johan Håmås och klippte till med ett av tävlingens snabbaste varv, 1.45. Han kan skrinna den karln och det vete katten vad som hade hänt mot slutet med en frisk Erik ute på isen.

koket.jpg
En liten paus i vårat högkvarter innan vi alla stod på isen. Benny Nilsson längst till vänster följt av Staffan Bergvall, Johan Hellström, Stefan Regén och Johan Cerne.

Stämningen var hög och spänningen var olidlig. Lag Vertex toppade sitt lag och körde för allt var tygeln höll. De började knappa in på oss!
Lundhags var nu klara tvåor och åt dem kunde varken vi eller lag Vertex göra något åt. jag ringde Björn Larrson igen för en sista check på varvrekordet. Det återsotd nu 30 minuter och vi låg 16 varv efter ör att lyckas slå rekordet. Björn sa att vi inte skulle lyckas med bedriften. Jag frågade också Anders Lindström om möjligheten fanns. han var ytterst tveksam även han.

cerne.jpg
Johan Cerne, vår snabbaste och mest uthållige skridskoåkare, gav goda råd till lag två i jakten på pallplats och varvrekordet.

Lag Vertex var nu ett halvt varv efter oss och minutrarna gick segare än någonsin. Vår ork tröt aldrig men vi fick snart ge oss mot de starka idrottsmännen i lag Vertex. Efter något varv till blev vi ikappkörda och även omkörda av lag Vertex. Nu låg vi på fjärdeplats och kämpade hårt för att komma tillbkaka och för att slå rekordet.

ceren-skridskosteg.jpg
Okej Janne, så här ska du åka om du vill vara med och ta rekordet på 666 varv! Johan Cerne gav ett sista avgörande råd innan vi kastade oss ut på isen för de sista tio varven.

Växlingarna satt perfekt och det var väl ingen utifrån som kunde se på oss att tävlingen pågått i 23 timmar och 55 minuter. Bristen på sömn påverkar kroppar i full ansträngning hårt men inte stenhårda gubbar och gummor från Stockholm. Inte ett dugg!

chrisitna-o-stefan.jpg
Stefan Regén frågar Christina Wahlstedt om hur vi egentligen låg till. Christina höll koll på våra varv, placeringen och tiden. Vi grejar det sa hon.

Mot slutet bestämde vi oss för att Janne Herrström skulle få äran att köra avslutningsvarvet. Nu återstod det endast några minuter, Vi hade inge koll på om vi skulle klara rekordet på 666 varv. Johan Hellström tog i med sina sista krafter på det näst sista varvet och puttade iväg mig ut på det sista varvet. Jag han igenom målportalen då skottet gick. Nu var det bara att ta sig i mål. Stockholm Speedskatera lag ett skrinnade i mål som överlägsen segrare med Lag Lundhags som tvåa. Sista varvet var en ren defilering och betydde ingengting för slutställningen. Lag Vertex skrinnade i mål som trea och som fjärde lag över mållinjen sträckte vi upp armarna i skyn. Patrik Nordin. arrangören av Vertex 24, meddelade att Stockholm Speedskaters vunnit hela Ve´rtex 24 med sina 706 varv och på ett nytt fett rekord. Lundhags tog sitt eget lagrekord och slutade på 675 varv. Lag Vertex tog sin in på 670 varv, vilket fick Patrik att jubla rakt ut i högtalarsystemet. Nu applåderade all åt vinnarna och det blev en paus i Patriks meddelande som kändes olidlig. Vi da, i lag två, hur många varv lyckades vi med!?

anders-kamb.jpg
Anders Kamb till vänster i röd jacka jämte Martin Irestedt, drog på sig sina shades och spetsade öronen när speakern basunerade ut vår fjärdeplats. Anders hade sedan målet för Vertex 24 2008 klart för sig – vi skulle ta hit tre lag och klippa pallens tre första platser. Sådana mål gillar vi att höra!

Nu raspade det till i högtalarna och Patrik meddelade att övriga lags antal varv nu var klara att läsas upp; – Stockholm Speedskatera lag två körde in under målportalen efter 24 timmar med 668 varv! Jaaaaaaa, vi klarade det! Vi tog vårat eget rekord från förra året med två futtiga varvs marginal. När Johan Hellström på näst sista varvet knuffade iväg mig så hade han, utan att veta det, tagit oss förbi rekordet redan! Otroligt kul i smolken att komma på fjärde plats. Vi hade tagit lag etts smålsättning och gjort den till vår, vilket vi inte trodde var möjligt.

erik-rosengren.jpg
Ja, där satt den! Erik Rosengren var rosenrusande glad över varvrekordet för lag två.

Efter avslutad tävling och prisutdelning tackade vi varandra för en god insats och vi kände oss alla nog som segrare efter 24 timmar med något bristfällig sömn och muskler som fullständigt tagit slut efter kraftansträngningen ute på isen.

cerne-intervju.jpg
Johan Cerne tog god tid på sig i segerintervjun med reproten från Ö–stersunds egen storblaska Ö–stersundsbladderibladet.

Nu väntade banketten och god mat. Efter en välbehövlig dusch kammade vi håret och klämde oss in i Bennys hotellrum dit alla i Stockholms Speedskaters var bjudna. En liten segerdrink innan banketten och eftersnack stod på Bennys meny. Aadu hade dessutom med sig…kakor…eller vad det nu var?

bucklan.jpg
Benny Nilsson, Ulf Haase och Karolin Palmertz visar stolt upp segerbucklan som nu får sin andra inskription i guld med laget som är bäst i Sverige när det kommer till maratonlopp på skridsko, nämligen Stockholm Speedskaters!

På banketten tog några av oss tillfället i akt att helt enkelt somna över sin middagstallrik. Men det var det värt! Lag ett tilldelades var sin Camel Back och fick höja bucklan över den stora folkfyllda bankettsalen. Måns Diedrichs tackade för väl genomfört arrangemang och hyllade arrangören för deras insats.

Vid frukosten dagen därpå samlades alla för, ja just frukost. Två nyduschade herrar vid namn Aadu Männik och Richard Holmberg meddelar alla att de just avverkat tio varv som en lätt liten morgonrunda innan frukost. Jag hade svårt att tro mina öron men det var sant. Nu förstår ni varför Stockholm Speedskaters inte bara är den elegantaste Inline- och skridskoklubben i Sverige, utan också den starkaste!

Nu börjar vi träningen inför Vertex 24 2008!

andralaget.jpg
Stockholm Speedskatera lag två. Från vänster, bakre raden: Aadu Männik, Stefan Regén, Anders Lindström och Janne Andersson. I främre raden från vänster: Staffan Bergvall, Johan Hellström, Anders Kamb, Erik Rosengren och Janne Herrström. Klämd mellan båda raderna sticker Christina Wahlstedts huvud fram.

Som sagt, avv isen återstod inte mycket men den höll, vilket vi inte trodde under småtimmarna natten innan. Kul att tävlingen skulle få köras under de 24 timmar som var tänkt och kul att tävlingen blev av igen efter det ekonomiska bakslag som tävlingen hade 2006. Du är en hjälte Patrik Nordin, arrangören och eldsjälen bakom Vertex 24! Tack för ett mycket fint arrangemang och ett strot grattis till tredejplaten, den var du och ni värda!

Just den något ihåliga isen var också ett tecken på att nu var våren i antågande och säsongen var nu över. Det här var de sista som hände de som ville ta sina sista skär innan stålskenan skulle bytas mot en skena med hjul på. Det här var dygnet då allt vad skridsko denna vinter heter tog slut, den 9 mars 2007!

///Janne Herrström

PS. Mer bilder från Vertex 24 2007 hittar du på Ulf Haases hemsida