Ingen fotbollarena på Ö–stermalms IP!

dn-ostermalms-ip2.jpg
I dagens DN (31/3-2007) hittade vi denna artikel av Eva-Karin Gyllenberg.

Djurgårdsförvaltningen har alltså sagt nej till planerna att bygga om Ö–stermalms IP till Djurgårdens IFs önskemål om en ny fotbollarena enligt artikeln ovan.

Jag vet inte vad jag ska tycka om det. Många skridskoåkare är ju bekymrade över att om den konstfrusna ovalbanan på Ö–stermalms IP försvinner är man rädd för att det inte blir någon ny banan som ersätter den befintliga. Kanske är det så eller så kanske det måste till en förändring så att vi får en ny inomhushall för hastighetsskridsko i Stockholm, vilket vi så väl behöver för att det ska vara möjligt att rädda sporten till överlevnad. Å andra sidan så är ju ovalbanan på Ö–stermalms IP en populär anläggning, dels på grund av att den ligger så pass centralt i Stockholm som den gör och dels för att det är en utomhusbana. Är osäker på om man tar med sig hela familjen till en inomhushall en vacker vinterdag för att åka skridskor. Dessutom lär inomhushallen, om den ny byggs, ligga i en kranskommun vad jag har låtit förstå, vilket kommer att medföra färre besökare tror jag.

En multiarena tror jag på.
Ö–stermalms IP som arena är inte vacker och det är något över arenan som gör den lite tråkig och otillgänglig med de permanent tillfälliga byggstängsel som spärrar av delar av anläggningen. Jag förstod aldrig det där med att bygga upp den som den en gång var…nästan. Det verkade som om man ville återställa den K-märkta anläggningen så att den ungefär skulle minna om det som varit. Sådant har jag svårt att förstå. Det ingår i jordelivet att saker och ting förgås. Även om någon tvingade den att brinna upp, som den då gjorde för många år sedan. Bygg något nytt, vackert och funktionellt istället när man väl har chansen. Varför inte helt enkelt följa Djurgårdens IFs förslag om att bygga en fotbollsarena just här men se då till att det finns 8 löparbanor med rör under för is på vintern. Bygg gärna ett rörligt tak som kan stängas på vintern eller på sommaren när det regnar. Det går säkert hitta fler funktioner på en sådan arena så att fler sporter kan nyttja den. Fotbollen säger att löparbanor gör att publiken kommer för långt bort från planen. Sådant löser man genom mobila läktare som skjuts ut och fram mot själva planen. Allt går att lösa och trots att en sådan arena skulle bli dyr att bygga så tror jag nog att den blir billigare att bygga än att uppföra en arena åt bara fotbollen och en åt hastighetsskridskon.

Jag är kluven i denna fråga. Jag har ju en del kontakt med Willy Berggren från Hammarby Friidrott. Han har ju agiterat en del för just multiarenor och han har låtit politikerna veta hur han ser på det här med de planerade arenorna i och utanför Stockholm. Han menar på det att man glömmer bort är att det finns mängder med andra sporter än fotboll och ishockey som har svårt att brösta upp sig på grund av bristande resurser i sin önskan om att få tillgång till arenor, inomhushallar och andra typer av anläggningar som de så väl behöver. Fotbollen är stor och har på så vis lättare att påverka våra politiker som reagerar som vilken vanlig människa som helst skulle göra av yttre påverkan. Den som skriker mest och högst får sin röst hörd och sin vilja igenom. Tro inget annat, för det är det politiker är till för att göra – reagera på de som har en åsikt och försöka att tillfredställa behoven så gott det går. Inom skridskon så har man inget att luta sig mot och ingen större röst att skrika med. Det står ju inte horder av ungdomar som vill börja åka hastighetsskridsko att peka på och det finns inte ledare nog att samla kraft för att just skrika mest och högst. Göran Claeson o Co i Södermalms IK gör nu ett tappert försök att få till en inomhushall i Stockholm. Möjligtvis kan vi få en sådan men det verkar som om den hamnar någonstans på Södertörn. Behjärtansvärd insats men jag tror att Södermalms IK borde försöka samla på sig lite mer röster så att volymen höjs och räcker en längre stund. Vi får hålla tummarna att de lyckas.

Inlinessporten sitter i sama båt som alla andra minoritetsÖ­drotter.
Nåja, helst av allt vill jag ha kvar banan för allmänhetens skull samtidigt som jag vill att en ny banan (inomhusbana) för den idag udda grenen hastighetsskridsko ska få en chans att åter utvecklas. Men det är väl svårt att begära att båda önskemålen ska infrias. Samma sak gäller Inlinesporten (rullskridsko på svenska). Den har oerhört svårt att utvecklas i Stockholmsområdet på grund av avsaknaden av säkra platser att rulla på. Det räcker inte med att en parkeringsplats råkar stå tom en kväll. Det har hänt vid flertalet tillfällen att trots att man ser att det pågår rullskridskoträningen så kör man rakt igenom träningsfältet för att parkera sin bil. Det går ju inte låta barn och ungdomar åka på sådana platser som för den oinvigde kan tyckas säker för stunden. Det behövs avlysta platser som är omöjliga att åka cykel, moped, motorcykel eller bil på. Skolgårdar säger en del. De är för små och har oftast träd och annat som hindrar fullgod Inlineträning. Dessutom är asfalten på de flesta skolgårdar ganska dålig och inte gjord för att vi ska åka Inline på.

Avlysta platser eller en egen bana är vad som krävs.
Innan dess kan vi inte få igång barn och ungdomar att åka säkert. Har vid några tillfällen talat med Markkontoret om en plats att bygga en sådan asfalterad yta på men de ser ingen plats för stunden för vår skull, men helt omöjligt verkade det inte vara. De har uppmanat mig att leta vidare och peka ut platser åt dem som de sedan kan undersöka för att se om det är möjligt att uppföra en sådan enkel anläggning som vi kräver.

Vi behöver bara en enda bana i Stockholm för att få igång Inlinesporten igen!
En Inlinebana tar en samlad yta av cirka 100×60 meter, är gjord av asfalt och är underhållsfri. Stockholm Speedskaters skulle lätt kunna ta ansvar för att banan sköts utan att det skulle kosta Stockholms Stad en enda krona. Dock måste banan byggas och till det krävs det pengar. Den gode Dennis Bengtsson i Varberg, som byggt Sveriges enda riktiga ovalbanan för Inlines, menar på att det kostar en miljon kronor minst. Då får man lutande kurvor på köpet. Okej, vi behöver inte lutande kurvor för att banan ska var godkänd för tävlingar. I sådant fall kommer man undan med hälften av kostnaden. Dessutom kan en sådan bana var utmärkt för cykelträning, skateboard och Aggresive Inlines. Jag tror att det är lättare att skaka fram pengarna än vad det är att skaka fram marken att bygga på.

Nåja och hur som helst, nu är det vår, cykelbanorna är delvis sopade och det går för oss “vuxna” att åka Inlines igen!

Go, go, go!

///Jan Herrström