Dubbel seger för STHLM SPEED i Vikingarännet 18 feb 2007

Karolin Palmertz Cerne vann damklassen och Johan Håmås vann herrklassen! Jerry Hedlund kom på andra plats i motionsklassen.

Vi skrev ett mail till Johan och bad honom berätta om sitt lopp. (Vi hoppas på att även få ett svar från Karolin.)

 

Grattis till segern!
Tack så mycket!

Hur många gånger har du vunnit Vikingarännet?
Jag har vunnit minst 5 ggr, kanske 6 ggr. Det är i alla fall 5 ggr i rad nu vet jag 🙂

Berätta om loppet.
Loppet började med, som jag tyckte ett väldigt lungt tempo. Det var många som hängde med i början.
Iskvalitén som hade utlovats vara den bästa genom tiderna, såg man inte så mycket av de första 1,5 milen. Efter 1,5 mil var det i princip kanonis hela loppet.

Tempot i var i början som sagt lungt men efter ungefär 2 mil gjorde Peter Resar och Johan Olsson ett ryck. De fick snabbt en lucka på ca 15-20 sekunder. Holländarna som bara verkade titta på mig ville inte hjälpa till att dra. De verkade ha respekt för mig, kul tänkte jag, men jobbigt. Jag fick hjälp av Johan Magnius och Björn Drakenward att försöka jobba ikapp. Men Björn föll olyckligt i samband med detta tror jag, så han fick kämpa för att komma ikapp klungan (och jag tror han klarade det till slut innan första löpsträckan vid Eriksund).

Rätt som det var slutade Johan Olsson att köra där framme i utbrytningen och det visade sig att hans skena hade böjt sig. Han var tvungen att sätta sig ner och böja tillbaka den och fick sen på egen hand jobba ifatt klungan. Starkt kört Olsson! Eftersom tempot vid den här tiden i loppet inte var mördande högt, kom Olsson ifatt en bit innan Eriksund.

Ungefär 5 km innan Eriksund gjorde Peter Resar ett ryck som en av holländarna hängde med på. Återigen var det jag som fick jobba ifatt luckan. Till en början hjälpte Johan Magnius mig att dra och försöka komma ifatt och lagom till Erikssund hade luckan minskat till 20-30 sekunder ungefär. Där tänkte jag att nu var jag tvungen att byta till löpskor fort och springa ifatt Peter Resar och holländaren. Holländarna sprang långsamt som vanligt. Då utnyttjade jag detta genom att springa nästan allt vad jag kunde. Både Johan Olsson och jag kom ifatt Peter Resar några hundra meter innan det var dags att sätta på sig skridskorna igen.

När vi väl kom iväg från Erikssund, säkert en minut före holländarna, förstod vi alla tre att det handlade om att hjälpas åt för att hålla holländarna bakom oss resten av loppet. Det var dock bara jag och Johan Olsson som hjälptes åt att dra, Peter låg mest på rulle, men hjälpte till nån gång ibland.

Vid Roparudden bytte vi till löpskor och sprang ungefär lika fort. Ner mot Kungsängen gick tempot ner något och vi såg att Holländarna hade tagit in mycket, säkert nästan en minut och de var nu endast 30-40 sekunder bakom oss.

De återstående 17 kilometrarna från Kungsängen höll vi ett högre tempo och det var i princip bara jag och Johan Olsson som drog. Vi såg att holländarna höll sig på ett betryggande avstånd 🙂

När det var 1 km kvar tänkte jag att jag var förtjänt av att inte dra mer, så då tänkte jag vila upp mig inför spurten. Då ryckte Peter Resar och Johan Olsson bara tittade på mig, så det var jag som fick jaga ifatt Peter. Jag gjorde då också ett ryck så att inte Olsson skulle få min rygg när jag jagade ifatt Resar. Jag kom ifatt Resar lagom till den sista passagen 300 meter innan mål där det var lite trixigt. Väl där hade Olsson släppt 10-20 meter. Vid den passagen tror jag Resar ramlade. När vi väl kom ut på upploppsrakan körde jag max och höll undan och vann med ca 50 meter till Olsson. YEEESSS! Härligt att vinna igen, tänkte jag.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd och fick inte slita lika mycket som förra året, men är väldigt trött i benen ändå. Däremot gör det inte alls lika ont i kroppen som förra året, vilket nog beror på att isen var bättre i år.

Framgången beror mycket på att jag kunnat förbereda mig med bra träning sista månaden fram till start. Min Mamma och Pappa servade mig med dricka och löpskor vid alla landpassager vilket gör allt mycket smidigare.

Pappa har de två senaste veckorna underhållit en bana på 1 km på en liten sjö här nere i Jönköping som jag tränat på en hel del. Han har skottat den för hand! Han har säkert lagt lika mycket tid på att skotta banan åt mig som jag har åkt skridskor där! Det är tack vare Pappa som jag kunnat träna bra inför loppet. Tack Mamma och Pappa!

MVH Johan Håmås

PS. Jag har tyvärr inga egna bilder, vi glömde ta med kamera i år.


Vikingarännets hemsida finns nu preliminära resultatlistor.