En historia om formgjutna 3-punkts Bont Vaypor 3D:s

Johan Magnius med fler i klubben är på väg att införskaffa nya inlines inför kommande säsong och deras val har fallit på formgjutna Bont 3-punkts Vaypors 2007! Johan läste min artikel på Speedskate Sweden och tyckte att den var till hjälp för andra och ville att jag skulle publicera den här på klubbens sidor så andra kan ta del av den! Klicka vidare nedan för att läsa hela historien!

Under 3 år har jag rullat runt i ett par Mogema Toro boots med 5-hjulsram (84mm). Tekniken har naturligt utvecklats till det bättre under åren och man börjar undersöka möjligheter till mer avancerad teknik och snabbare farter.

Med Mogema-produkterna tog det nästan 1år eller ca 200 mil innan de kändes perfekt på fötterna. Det gick åtskilliga timmar med varmluftsugn och värmepistol att justera passformen så att inga skavanker uppstod under åkning.

Justeringar av rampositionen i sidled hjälpte mig åtskilligt och inhandlade ett par Ezieefit ankelstrumpor som helt bokstavligt raderade alla typer av skavsår eller negativa känslor med skorna. Dessa kan jag varmt rekommendera!

Planering av inköp
När evolutionen av 100mm-hjulen startade och eliten började använda dem (ca 3 år sedan) vid tävlingar började mitt intresse att planera upp nästa uppsättning av åkdon. Siktet ställdes in på en 100mm uppsättning och jagade runt på internet efter information. En fråga jag även ställde mig var om jag skulle inhandla ett par “stock” eller sk “customs” dvs formgjutna skor.

Under vintern/våren 05/06 följde jag utvecklingen av Bonts nya ram, S-frame som enbart passade Vayporskornas nya 3-punktsfästen där mycket kraft lades ned för få ned vikten både på ram och sko. Många var skeptiska till att denna utformning skulle slå genom hos elit- och professionella åkarna runt världen men senare under året visades det att detta var ett vinnarpaket i många sammanhang.

Priset var aningen högre än andra “customs-skor” och det enda stället i världen man kunde beställa dessa, var i Australien, hos Bont. Det skulle krävas mycket planering och kostnadsberäkningar med frakter framåt och tillbaka, även moms och införselskatt var tvunget att läggas på priset. Ett komplett paket skulle hamna runt 12-13000 svenska kronor. Bont skickar ut ett startpaket med ett par glasfiber/gips kompositstrumpor som man formar fötterna i. Dessa returnerar man till Australien där de fyller upp avbilden av fötterna med gips och bygger upp själva skorna runt. Fördelen med dessa kompositstrumpor var själva vikten, man slipper betala mycket pengar för frakt av tunga gipsfötter.

En annan fråga jag ställde mig var om jag som nästan är en ren motionärsåkare skulle få ut något av dessa skapelser? Första slutsatsen var att ekonomiskt sätt skulle detta bli för mycket för en vanlig knegare :), men efter diskussioner med inlinesmänniskor i klubben Stockholm Speedskaters, Dennis Bengtsson som driver butiken DB-Sport i Varberg och även de många inlägg i Bont-forumet där det publicerades många frågor, svar och bilder på de nya produkterna tog jag ett beslut att beställa dem.

Jag insåg efter de många vändorna i artiklar och forumen på internet att jag själv inte skulle få till en bra avgjutning av fötterna så hjälp var nödvändigt. Kontaktade erfarna Dennis Bengtsson i Varberg, som har gjort åtskilligt med sådana här arbeten under åren, bokade en tid hos honom fredag 30 juni 2006.

Nere i Varberg hos DB-Sport
Väl nere i Varberg tog jag en promenad till DB-Sport, mötte upp Dennis och han i sin tur beordrade mig direkt att ställa mig i en balja med isvatten för fötterna eventuellt hade svullnat upp i sommarvärmen. Systematiskt gjöts en fot i taget och jag fick stå på ett ben i böjd position för att så möjligt efterlikna åkställningen.

formgjutning1.jpg

Efter att avgjutningarna var klara och låg framför mig fick jag en smärre chock hur mycket jag pronerade på vänsterfoten, även lite på höger och enligt Dennis var de yttre fotknölar ca 1 cm placerade bakåt än normalt. Just med fotknölarna har jag tidigare märkt att t ex med löparskor skaver de i bakkant av “böjen” i skosidans öppning och att detta var ett problem jag inte insåg tidigare, som skrivet i början av denna artikel, passningsproblemen med Mogema-skorna. Dennis menade att pronation att ganska vanligt hos människor och att de nya skorna skulle skära många minuter på mina mil pga att stöd för fötterna skulle naturligt byggas in och jag skulle slippa pronationen.

formgjutning2.jpg

Vi gick igenom färgval (rött och silver), ramstorlek, kullager och vilka hjul som jag önskade. Dennis skickade ned avgjutningarna till Bont efter helgen och min väntan att de skulle komma tillbaka som hela skor startade. Under samma period hade Bont gått ut med att de bara hade 15 dagars tillverkningstid och att jag trodde då, att jag redan i augusti skulle få tillbaka ett komplett set

Leveransen
Andra veckan i augusti var jag tillbaka nere i Varberg (jag och min familj tillbringade en stugvecka i Apelviken) och träffade Dennis, men skorna hade inte anlänt. Inga besked eller information hade kommit och det skulle visa sig att det skulle ta flera veckor till pga kommunikationsproblem hos Bont och även att VM i Korea gjorde sitt avbrott i sammanhanget.

Skorna, hjulen och lagren anlände till mig, 18 september, men ett stort problem uppenbarades, Bont hade glömt packa ned mina ramar. Uselt!!! Dennis kontaktade dem igen och krävde att det skulle skickas med Expresspost till mig. En annan sak slog mig när jag hade skorna i mina händer var att det var inte i de färgval som jag önskade, de ytor som skulle ha varit i silver/chrome var helt vita, fastän vitt inte var en option vid beställning. Antingen är de färgblinda på Bont eller så hade chrome-materialet tagit slut, detta borde Bont kunnat konsultera mig och fått en möjlighet att ändra till något annat.

Ramarna med axlar och distanser (spacers) anlände till Arlanda onsdagen 20 september och jag fick dem efter att de hade skickats en vända till Varberg först, fredagen den 22:a. Nu äntligen efter många vändor och frustrerade dagar har jag ett komplett set!

Jag vill i samband med detta ge en stor eloge till Dennis (Tack, Dennis) som har tagit sig tid, fastän han jobbar vanligt och har fullt upp med Varberg Rullskridskoklubb, har svarat på mina frågor.

Information om dessa..

formgjutning3.jpg

Vayporskorna
Skorna passar mina fötter perfekt. Första gången kändes de trånga och det var svårt att få ned fötterna i dem, men väl när jag fick det, snörade ihop dem så kändes de mycket bra. Inget som tryckte och tårna hade gott med utrymme utan att tryckas ihop. Har varit lite orolig att fötterna hade blivit svullna i värmen under formgjutningen i juni och att nu skulle de har blivit aningen mindre kändes inte av när skorna var på!

Pitchen, vad det nu heter på svenska är 7mm, fram och bak. Vanliga skor brukar har någonstans mellan 10-12mm, så dessa känns väldigt låga och ska enligt utsago passa mycket bra för långa distanser t ex marathon. Placerade mina Mogema inlines brevid dessa och Bont’en var faktiskt några mm lägre i sin helhet. Vikten på skorna, en 43-44:a ligger på 430 gram. Kvaliteten och finnishen känns mycket hög, det känns att Bont har lagt tid på dessa.

Skorna snöras ihop med vaxade skosnören, levererades med sidospänne och ett ankelrem som stabiliserar foten ännu mer än på andra skor. Färgvalet, som tidigare nämnts var skulle ha varit rött och chrome men levererades som rött/vitt, hmm, någonting man får leva med!

S-frame ramen
När ramen kom så var de i längden 13.2″ (beställde faktiskt 13.0″, ??? ), de är lite kortare än tidigare Mogemaram, 13.4″ som då borde då kännas mer enklare att manövrera. Ramarna är väldigt lätta, producerade i huvudsak materialet magnesium (93%, resten aluminium) och utan axlar väger de 136g st enl min elektronvåg. Man fäster dem vid skorna, som även sagts tidigare med 3 skruvfästen. Denna kombination av material och fästen ger en mycket lätt ram som inte “flexar” något och ska vara mycket starkare än konventionella ramar.

I framtiden kan jag utan problem uppgradera skorna med 13.2″ ram/110mms hjul, skorna är anpassade för det.

Hjul och kullager
Skorna levererades med Hypers Stripe Outdoor, 100mms hjul , 85A pga att Wayvhjulen var slut på lagret men Dennis hade en uppsättning som jag bokade redan vid formgjutningen men han rekommenderade efter sommaren att inte köpa dem. Flera av de hjul han hade sålt hade gått sönder och för hans del gick ett framhjul sönder mitt i en tävling. Jag kommer resterande del av säsongen rulla på StarWheels, lite lättare än Hypers och samma hårdhet.

Uppdatering 2007: Skiftade under Publow-kursen i oktober 2006 tillbaka till Hyperhjulen, de kändes mycket bättre, lite bredare i profilen och gav bättre fäste. Hmm, var frälst i Star innan men Hyper var överlägsen fästet både på asfalt och betong! Kändes helt enkelt bättre!

Kullagren var Bonts vanliga oljesmorda Jesa stålkullager.

Åkningen
De känns väldigt lätta, stabila och perfekta, svarade direkt på mina “pushar”. Uppgraderingen till 100mm var inte heller någon som jag tänkte på, utan kändes faktiskt lägre.

Jag trodde tidigare att det skulle vara svårare att få upp farten med 100mms hjul jämfört med 84:or men det kändes inte av alls, kom upp i fart utan någon ansträngning. Det var lätt att hålla upp farten, skorna var mycket stabila och rullningen gick mycket mjukt även på sämre asfalt.

Pitchen kändes faktiskt av första biten av min 3-mila tur, det var ungefär som ha lite bakåt vikt men det vande man sig snabbt vid. Mer positivt var att man höll hela hjulraden nere i asfalten utan att bak eller framdel lyftes upp innan i förtid som i sin tur gav mycket kraft framåt!

Ramarna ger ifrån sig ett metalliskt ljud under åkningen, lite annorlunda än mina gamla ramar men det hade jag läst tidigare om, så det var ingen överraskning.

Sammanfattning
Efter några struliga månader, andra specifikationer än vad jag hade beställt, är jag mycket nöjd med paketet, kanske hade andra “customs” varit snarlika men jag har ingen erfarenheter av sådana tidigare. Prismässigt känns det kanske mycket i detta läge men jag hade säkert inhandlat 2st “stockmodeller” under den tid som jag kommer använda dessa, så det blir matematiskt, blandat med algebra och division – lika! Jag har skor som perfekt passar mina fötter, slipper justeringar av passformen. Nu kan man inte heller klaga på utrustningen utan det är upp till min egen teknik att få ned kraften i asfalten för de snabba farter dessa är byggda för. Finns mycket att ta tills sig, måste jag erkänna, men det är tjusningen i sporten, man kommer aldrig att bli fullärd.

Tack för att Ni tog tid att läsa igenom mina rader, har Ni frågor eller kommentarer, lägg in dem under denna artikel, de är mycket välkomna!