Rapport från Rock’n Rull Maraton 2005 i Varberg den 27/8

Resultatet fr�n loppet hittar du h�r

Jag vaknar hos min bror i Gislaved kl 6 p� s�ndagsmorgonen. Ute �r det gr�tt, det regnar och molnen driver l�gt och snabbt f�rbi. Inget av det jag ser utanf�r f�nstret �kar min lust att k�ra en inlinesmara s� d�r lavinartat, men har man best�mt sig s� har man.

danielmedhund.jpgJag sveper en frukost och drar iv�g p� den cirka en timme l�nga bilresan mot Varberg. Det regnar elakt och i trakten av Ullared regnar det s� illa att jag trots nya och bra d�ck p� bilen m�ste dra ned farten till ca 80 km/h f�r att inte lyfta fr�n den nylagda asfalten. Det ser helt enkelt inte alls bra ut f�r en inlinest�vling!
N�r jag n�rmar mig Varberg upph�r dock regnet, men � andra sidan har det b�rjat bl�sa n�got rent infernaliskt. Flaggorna p� bensinmackarnas flaggst�nger st�r rakt ut, som veckade pl�tsjok som n�gon svetsat till st�ngerna f�r att de ska st� absolut horisontellt rakt ut. Jag anl�nder till startomr�det i tid med att de f�rsta funktion�rerna och arrang�rerna har kommit och efter att ha h�lsat god morgon p� dessa k�mpar jag n�gra steg mot vinden till sekretariatet d�r jag efteranm�ler mig och f�r mig en nummerlapp.

Dennis Bengtsson beklagar sig �ver oss Stockholmare, s�ger att vi �r de som mest h�gljutt skriker efter l�ngdistanslopp och n�r s�songens f�rsta Marathon v�l infinner sig s� infinner inte vi oss! Jag h�ller med honom om att vi �r ena riktiga gn�llspikar och lovar att b�ra den kritiken med mig hem.

Lite grand f�rst�r jag honom, han �r nog lite besviken �ver att bara 70-talet personer deltar i deras inlinesmarathon, som jag f�st�r att det tar b�de tid och kraft att arrangera. Det verkar n�stan som v�r lilla sport �r p� v�g att bli �nnu mindre, att den n�stan kan d� ut, och det vore ju v�ldans tr�kigt. Till slut kanske det bara �r i Karlstad det kommer att k�ras inlinest�vlingar i Sverige�?

Tillbaka till �mnet:
Regnandet har som sagt upph�rt och det goda som den kraftiga vinden f�r med sig �r att den v�ta v�gbanan snabbt torkar upp och n�r det blir dags f�r uppv�rmning p� hjul, en sis�d�r 45 minuter f�re start, �r det torrt i startomr�det och ute p� v�gen d�r vi ska �ka kan torra hjulsp�r sk�njas. Efter sedvanliga h�lsningar p� k�nda storheter blir det s� sm�ningom dags att dra av �verdragskl�dsel och masa sig mot startlinjen. Den d�r v�lbekanta k�nslan innan start att �jag vill �ka hem� infinner sig inte riktigt i �r, och jag st�r d�r p� startlinjen med ett ganska tomt huvud. Jag vet inte riktigt vad jag ska t�nka p�. Ska det skena i starten eller kommer det att g� lusigt? Kommer jag att sk�mma ut mig eller ska det visa sig g� skapligt, jag har ingen aning. K�nner mig bara helt tom, tom i magen och tom i huvudet.
(I de l�gen i livet n�r jag inte riktigt vet vad jag ska t�nka p�, s� vet jag av erfarenhet att det alltid hj�lper att t�nka p� kvinnor. S�ledes t�nker jag p� den vackraste kvinna jag k�nner, och baske mig om det inte ska visa sig hj�lpa lite under de kommande 42 000 metrarna�)

Dags f�r start och Dennis Bengtsson r�knar ned i mikrofonen. Vi startar p� �k�r�, och starten blir lugn och jag som laddar lite finner mig vara andre man ut p� den parkeringsplats som utg�r startomr�det. I sanningens namn �r jag f�rste man eftersom �karen framf�r mig �r kvinna, en dansk s�dan dessutom. Hon f�r ha t�ten genom den f�rsta 180-gradaren och �ven genom den d�rp� f�ljande v�nster-h�ger-v�nstern, men n�r vi sedan kommer ut p� f�rsta v�gsnutt som dels l�per utf�r och �ven bjuder p� kraftig medvind s� anser jag att det g�r f�r sakta. Jag g�r som �JC� p� Solskenet f�r n�gra �r sedan, jag tar t�ten. Jag t�nker att det �r lika bra att visa sig p� en g�ng, och s� var det ju som sagt utf�rsbacke och medvind ocks�. Allts� leder jag packet och har tom och �oskejtad� marathonasfalt asfalt framf�r mig och en icke f�raktlig del av svenska inlineseliten bakom mig. Det senare �r en speciellt sk�n k�nsla �ven om jag anar att just det faktumet inte kommer att best� �ver hela distansen. Dock, n�r jag kikar �ver axeln efter n�gra hundratal meter ser jag att jag har en lucka p� 15 meter till klungan innan Johan Olsson anser att n�got m�ste g�ras �t gubbv�ldet som breder ut sig inom inlinessporten. S�lunda k�r han enkelt ikapp mig, han g�r om p� insidan och ger mig en konstig blick genom solglas�gonen. Listigt l�ter jag honom g� f�rbi och tar rygg, medan resten av klungan h�ller sig cirkus 15-20 meter bakom oss, troligen inte alltf�r uppsk�rrade av utvecklingen d�r framme i t�ten. D�r framme d�r jag �r! Det blir lite uppf�rsk�r kombinerat med pin motvind och varken Johan eller jag vill �da kraft p� dragpass i det l�get s� vi l�gger av. Vi v�ntar in resten n�r vi rullar in den parkeringsplats d�r vi ska v�nda runt i en 180-gradare. Mats Brus m.fl. k�r fel och tvingas g�ra en helomv�ndning p� st�llet n�r de inser att resten av oss kommer p� andra sidan en liten avdelare och att vi helt enkelt kommer att m�ta dem. Ingen tid vare sig vunnen eller f�rlorad f�r n�gon och fad�sen f�r v�l f�ras p� kontot �ver mindre v�l utf�rda �kmarkeringen.

Ut p� banan igen, l�ng slakmota, inget h�nder. Genom en rondell, v�nstersv�ng, medvind, jag drar hela g�nget igen och vi rullar i halvanst�ndig fart v�sterut tror jag. N�gra v�gbyten, h�ger och v�nster, innan det b�rjar l�pa utf�r och med kraftig medvind. Brus b�rjar gasa som sj�lvaste Hin H�le vore efter honom, Johan Olsson f�ljer Brus och jag Johan. H�r m�ste jag i princip k�ra 100% f�r att h�nga med, jag k�nner att benen inte kommer att palla detta tempo alltf�r l�nge och blir det en ytterligare farth�jning s� kommer jag att sl�ppa. Denna befarade farth�jning uteblir och jag funderar �ver hur l�nge det ska vara klokt att ligga p� detta kraftuttag. Tack och lov tr�ttnar Brus och tempot bedarrar lagom till att vi ska sv�nga v�nster igen. S�g den gl�dje som best�r, Olsson drar upp fart ganska omg�ende och H�m�s h�nger p�. Fougstedt lyckas accelerera ikapp och ta rygg p� dessa medan Brus l�nge k�mpar ca 10 meter bakom i ett fruktl�st f�rs�k att komma ifatt t�ttrion. Sj�lv �r jag 10-15 meter bakom Brus och lyckas bara h�lla konstant avst�nd tills Myllenen kommer och k�r ett h�rt drapass. Tillsammans, och med Per Englund bakom oss, passerar vi Brus som l�gger ned jagandet och f�rsvinner bak�t medan Myllenen g�r �t sidan och vill att jag ska dra i v�r jakt p� de ledande tre. Tyv�rr m�ste jag meddela honom att jag helt enkelt inte orkar. Det har g�tt f�r fort f�r l�nge och ett fortsatt jagande skulle vara rent idiotiskt.

– �Helvete�, konstaterar Myllenen ljudligt p� sk�nska, n�r jag meddelar att jag inte orkar, men innerst inne �r jag glad att jag/vi inte drogs med i ett tempo vi �nd� inte skulle orka h�lla hela v�gen. S� i detta l�ge utg�r jag, Ronny Myll�nen och Per Englund fr�n Team Lillbran�s andraklungan.
danileharstartat.jpg
Daniel i kraftfull start och snygg klubbdress. Klicka p� bilden f�r en st�rre version

V�rt tempo sjunker till en niv� d�r vi kan st� distansen ut men trots detta �kar inte avst�ndet till trion i t�ten n�mv�rt, det h�ller sig p� 50-talet meter och det k�nns lite l�jligt att man inte ska kunna ta igen s� lite mark.
� andra sidan �r det sverigeeliten vi har d�r framme och dessutom bl�ser det emot. Sakta �kas s� sm�ningom gapet till trion framf�r oss, men efter inte alltf�r m�ngen kilometer ser vi (till v�r stora gl�dje ska vi nog erk�nna) Fougstedts r�d-vita rygg ensam i ingemanslandet mellan den nu icke synliga t�tduon och oss.
Fougstedt har sl�ppt, ropar jag till Myllenen, och vi konstaterar b�da att det bara �r en tids- och distansfr�ga innan vi f�r oss en extra dragare i v�rt g�ng.Fyra man starka v�xeldrar vi sedan och jag trycker mig kunna konstatera att jag i alla fall inte drar mindre eller l�ngsammare �n de andra i gruppen, och dessutom k�nner jag mig mycket stark.
Vid varvningen efter halva loppet m�ter vi paret H�m�s och Olsson n�r vi g�r in f�r v�ndning och de �r p� v�g ut igen. Vi meddelas d� att vi �r 1 minut efter de ledande och jag m�ste medge att det k�nns gott att som gamling bitvis f� anf�ra och dra det g�ng som faktiskt �ker om 3:e platsen, �ven om jag i egenskap av �icke-sprinter� egentligen inte �r n�gon st�rre aspirant p� just den platsen.

Under f�rsta varvets senare del, i motvinden, hade jag f�tt intrycket att han som jag senare skulle l�ra k�nna som Per Englund, men som jag just d� inte visste exakt vem det var, verkade tr�tt och sliten. Han tappade bl.a. min rygg i ett av mina dragpass och han s�g helt enkelt inte alls alert ut, och dessutom fick jag k�nslan att tempot sj�nk n�r han drog.
I alla h�ndelser fick detta mig in p� tanken att han kanske skulle kunna h�ngas av under det andra varvet, innan det blev dags f�r m�lg�ngstaktiken och allt som d�rtill h�r. F�ljdaktligen provade jag p� andra varvet n�gon mindre tempo�kning vilket bara resulterade i att han ocks� gjorde detsamma, dessutom i motlut, s� jag blev lite konfunderad �ver om han var fisk eller f�gel. (Hade jag d� vetat att det var han som var Per Englund kanske jag skulle varit lite mindre kaxig, eftersom jag vid flera tillf�llen sett just det namnet h�gt upp i resultatlistorna, men detta visste jag som sagt inte just d�.)

En annan incident var att Myll�nen tappade ett hjul just n�r vi gick ut p� andra varvet. Jag m�rkte bara att han inte var med i klungan l�ngre, jag tror att jag drog just d� s� jag s�g inte exakt vad som h�nde honom, men han var i alla fall borta. Andrahjulet p� ena skridskon hade helt enkelt lossnat och han hade med fingrarna dragit ut axeln och ryckt bort hjulet, sedan hade han k�rt ikapp v�r grupp igen. Jag h�rde pl�tsligt Fougstedt ropa n�got i stil med �starkt gjort Myll�nen� bakom min rygg, och det gick upp f�r mig att han var tillbaka. Visst hade det ur resultatsynpunkt varit bra om han inte kommit ikapp, men � andra sidan �r han en trevlig prick och dessutom en god och stark �kare, s� jag blev glad att han var med i leken igen.

Halvv�gs ut p� andra varvet �r asfalten pl�tsligt v�ldigt v�t framf�r oss, just innan en 90-graders v�nstersv�ng. Det m�ste ha regnat v�ldigt lokalt och f�ljaktligen �r det ocks� halt. Jag har �nnu ett dragpass och vartenda sk�r slinter mer eller mindre, jag gillar inte regnhalka, men lika pl�tsligt som det blev b�tt blir det snustorrt igen. I uppf�rsbackarna i motvinden p� v�g tillbaka p� det sista varvet b�rjar Per trycka men uppf�r h�ller jag honom l�tt. Dock, p� plan mark �kar han pl�tsligt och drar upp en lucka p� 5-10 meter. Jag, som just d� ligger i rygg p� honom, bryr mig helt enkelt inte om att f�lja med utan t�nker att han kan f� �da krut p� lite motvindssolo om han vill. Ingen annan f�ljer heller, s� jag k�nner mig inte alls obekv�m med det beslutet. Pl�tsligt kommer Fougstedt farande i en 100%:ig satsning och jag inser att herrarna kanske h�ller p� med n�gon lagtaktik s� jag gasar 100% jag med och f�rs�ker t�ppa luckan till Lars� rygg. Visserligen �ppnar han upp en liten lucka, men inte st�rre �n att jag tror mig kunna t�ppa den ganska snart. Tillf�llet till ryck visar sig d�remot inte vara det b�sta f�r vi ska pl�tsligt sv�nga mer �n 90 grader v�nster och med den fart Lars har s� k�r han faktiskt av v�gen! Inte s� att han voltar i diket, men han hamnar n�gra cm ut i gr�set i utg�ngen av kurvan och tappar d�rmed b�de rytm och kraft och ryckf�rs�ket kommer av sig. D�remot ligger Per fortfarande f�re oss och gapet till honom v�xer, n�got som inte r�r mig i ryggen eftersom det �n �r en bra bit kvar till m�l, och att denna bit till st�rsta delen bjuder p� ganska tung k�rning. Dessutom �r vi tre mot en, och av oss tre �r �tminstone tv� �kare b�de namnkunniga, unga och erk�nt snabba och starka. (Och ingen av dessa tv� �r jag!)

D�m om min f�rv�ning n�r dragvilligheten hos mina med�kare inte infinner sig. Jag tar ett l�ngpass i motvinden och med motlut medan b�de Fougstedt och Myll�nen h�nger med h�nderna p� l�ren och ser ovanligt pl�gade ut. Inte vet jag om de maskar och spelar d�da, men de borde veta att de tar mig i en spurtduell hur som helst s� jag har sv�rt att �vertyga mig sj�lv om maskningsteorin. Cirka 150 meter framf�r oss har vi dessutom den ensam�kare som utg�r 3:e-platsen och vi tar in p� honom, s� jag fattar inte riktigt varf�r jag inte f�r draghj�lp om det inte �r s� att de helt enkelt inte orkar? Jag g�r �t sidan och vinkar f�r att f� fram Lars som normalt kan gasa ganska bra, men han kommer inte. Inte ens efter sista rondellen, i utf�rsk�ret med sidvind f�r jag hj�lp att jaga ikapp och jag best�mmer i det l�get att d� drar jag sj�lv s� l�ngt det h�ller �ven om det inte �r speciellt taktiskt. Men man kan ju inte vara taktisk alltid, man f�r komma ih�g att det �r en �ra att f� dra ocks�, som en inte obekant Johan Cerne brukar predika. Lars Fougstedt hade ju dessutom �dat krut p� att ta rygg p� Johan & Johan, medan Ronny hade tvingats jaga ikapp oss efter hjulfad�sen s� i r�ttvisans namn �r det kanske �r min tur att jobba lite mer nu? �ven om vi tar in meter f�r meter p� Per s� hinner vi inte riktigt ikapp, och d� vi viker in mot m�lg�ng i motlut och med kraftig motvind s� kommer Lars och Ronny som tv� sn�rtiga pistolskott och passerar mig och jag f�r den 6:e plats jag sedan ganska l�nge st�llt in mig p�. Per kniper 3:e plats och jag lyfter p� hatten f�r soloprestationen, medan Lars och Ronny blir 4:a resp 5:a.

Sammanfattningsvis en mycket rolig t�vling �ven om tidsskillnaden till segrande H�m�s p� 5 minuter �r f�r stor. Trodde vi skulle vara 3 minuter efter, men vi s�lade v�l f�r mycket p� andra varvet, gissar jag. I alla fall anser jag att jag just idag fullgjorde mina dragpass, men det kanske kan vara bra att ha till n�gon annan g�ng, och jag har ju slickat rygg p� Team Lillbran�s tidigare i �r, s� det kanske var h�g tid att betala av lite p� den skulden? (Tiden 1:18:57 renderar ett snitt p� 31.9 km/h. Vi borde kunnat kapa 1-2 minuter i det s�llskapet men � andra sidan smakade vi kraftig vind, v�t asfalt, backar, tv�ra kurvor och 180-gradersv�ndningar, s� jag ger oss godk�nt i alla fall.)
daniel.jpgEfter utr�ttat verk har jag r�tt till vila!!

F�rresten, jag m�ste f� avsluta med lite mer skryt:
Bet�nk att n�r jag 1997 b�rjade �ka inlines, och vid n�got av mina f�rsta trevande t�vlingar, med monumental beundran konstaterade att en herre vid namn Johan H�m�s kunde h�lla 30 km/h i snitt i flera mil, s� kom n�mnde atlet spontant fram till mig efter dagens m�lg�ng och sa:

– Du �ker ju bra, ju!

Det �r vid s�dana tillf�llen man kan t�nka sig att rent av �ka sin tr�ningsdos!

Jag tror jag ska b�rja med toppfartstr�ning nu!

///Daniel Edman