Karlstad Stadslopp

Tävlingsrapport från Karlstad Stadslopp 28/5 2005, av Daniel Edman

Karlstads stadslopp kan sammanfattas och beskrivas i korthet som:
Regnet börjar pricka vindrutan på Ulfs “Titanic” redan mellan Örebro och Karlskoga, varefter det tilltar och himmlen svartnar…

Vi tröstäter en dålig pizza och en tveksam spagetti på en sylta i Karlstad efter att för 300 pix vardera ha köpt starttillstånd. Meckar på de sämsta och mest toppiga f.d. 84-hjulen med de äldsta och grusigaste gamla fettsmorda skitlager jag har. Dränker dem i 556 och får dem att rotera ganska hyfsat. Plockar på mig mina grejor men inser att jag i regnet och kylan inte blir varmare av “uppvärmning”, så jag värmer upp sittande inomhus i stället tillsammans med alla andra. Konstaterar att några av hjulen inte snurrar bra efter 5 minuter ute i vattnet längre. Dessutom var det snorhalt där ute när jag “värmde upp”. Men i alla fall kan jag glädjas åt att jag har en väldigt rejsig och proffsigt förpliktigande Powerslidedräkt på mig. Vet inte om det känns mest bra eller mest jobbigt? Åker ut till start med mindre än 10 min kvar, forcerar den ena vattenpölen efter den andra. 2-3 kortare uppvärmningsrepor och sedan uppställning på startlinjen. Pang, start utan nedräkning och alla överraskas! Alltså ingen tjuvstart. Drar iväg i styv halka, även om det kanske inte regnar så mycket just nu…

Banan verkar vara lagd av “nestor Lison” på bästa stigfinnarhumör. Det är otaliga 90-gradare, cykelbanor, järnvägsspår mitt i 90-graderssvängar, plattsättningar och därtill fotdjupa vattenpölar så långa att man inte vet
om man kommer att rulla igenom eller stanna mitt i. Blir översköljd av vatten från topp till tå när killen framför drar genom den största av vattensamlingarna. Det blir samtidigt “instant pool” i båda skorna! Den värsta halkan har nu gått över, men ingen vågar lita på greppet i kurvorna. Ett antal åkare åker arslekana lite nu och då, och trots att jag håller mig runt plats 15 så ser jag inte mindre än 4 eller 5 som synar backen. Vissa dessutom flera ggr. Försökte memorera banan från en karta innan start men har svårt att hålla exakt koll på var jag är. Killen framför har dålig tävlingsrutin och drar själv hela tiden.

Killen framför är stark så jag klagar inte utan stannar lugnt kvar bakom och väntar på att han ska krokna. Ser att Ulf ligger dikt bakom mig. Vid ca 8 km ser/hör jag att någon/ några bakom Ulf går ut till höger i ett svagare motlut och jag fruktar en attack så jag går ut till vänster om “killen framför” (Han heter f.ö. Peter Resar och fick ett tack för hjälpen efteråt.) Bara en av attackåkarna kommer farande på höger sida och jag går in bakom honom. Är alltså tvåa igen. Är trött nu och kurvor och korsningar mellan cykelbanorna är snäva så vi kör antingen genom gyttja alternativt försöker hoppa över samma gyttja. Den som vågar! En liten kille framför och en ännu mindre bakom mig in mot upploppet. Den lille bakom är “Friberg jr” från MAIF, och som den junior han är så accar han lätt ifrån farbror Edman i kurvan in på upploppet. Farbror Edman har f.ö. ingen chans att ta den andre heller så farbror Edman ger upp alla sådan tankar och bestämmer sig för att vara nöjd ändå. Jag har uppfattningen att vi tre är en liten miniklunga för oss själva och jag rullar ospurtande över mållinjen. (Resultatlistan antyder att det skulle vara åkare inte alltför långt bakom dock, vet inte vad som är rätt och sant?)

Farbror Edman får medalj, får en kexchoklad och får en banan och snackar eftersnack med kända och okända.

Följande var fel för mig: Regn, kyla, halka, små hjul, gamla lager, knixig bana, för kort distans, dåligt intervalltränad så här tidigt. Följande var helt rätt för mig: Powerslidedräkten och att jag slapp se Ulf åka över mållinjen.

Det var trots allt kul att tävla och det ska bli mycket mer av den varan i år (om jag får bestämma). Hann dessutom tänka lite på det här med teknik under själva loppet, och varje gång jag kom att tänka på det så kunde jag bara konstatera att det fanns mycket att göra. I stridens hetta tenderar all tillstymmelse till teknik att haverera fullständigt. I alla fall för mig.

Hörs och ses!
Daniel Edman